Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda tillskynda henne ett vigtigt och högre godt, hvilket
ock för dem sjelfve och deras eget högsta väl är nödvändigt
Ty likaså litet som hennes egen högre utveckling och slutliga
fulländning eller salighet kan vinnas annars än i förening med
deras, likaså litet kan ock deras hogre utveckling och slutliga
fulländning eller salighet vinnas annars än i förening med
hennes. Detta är en nödvändig följd deraf, att alla ändligt
förnuftiga väsenden ytterst och väsendtligen äro organer i en och
samma förnuftiga och eviga organism (man kan kalla den Guds
rike, om man så vill), och deraf att det är ännu långt mindre
möjligt, att ett eller flere organer inom denna kunna uppnå
sin högsta fulländning och salighet, om något eller några ibland
dem ännu äro syndiga och osaliga, än det är möjligt att en
eller flere lemmar i menniskokroppen kunna vara fullkomligt
kraftiga och friska, om någon eller några ibland de öfriga äro
lidande och sjuka. För öfrigt bör man lätt kunna inse, att det
straff eller den rättelse, som kan och bör åstadkommas genom
tvång eller lidanden, ej kan hafva till sitt närmaste ändamål den
straffbares moraliska omvändelse och bättring, hvilken icke
motsvarar sitt begrepp, om den ej är frivillig, utan endast hans
juridiska rättskaffenshet d. v. s. hans oskadlighet för samhället
och dess medlemmar. Men vi återgå till vår Granskare.
Det hufvudsakliga af den bevisning han sökt åstadkomma
för rigtigheten af sin egen föreställning om straffet, hvilken är
den gamla och vanliga barbariska, innehålles, kunne vi säga,
i följande tvenne satser, hvilka vi här (jemte några inskjutna
anmärkningar) skola anföra med hans egna ord.
»Då Gud har rätt i anseende till (eller mot) menniskan,
och menniskan ej gifver honom hans rätt, så fordrar den
gudomliga rättvisan, att hon, så vidt möjligt är, tvingas af rätten»
(till hvad? Till att underlåta det orätta och göra det rätta,
alltså till att råtta sig, åtmindstone såvidt det kan ske genom
tvång, eller huru?), »d. ä. att hon genom rättvisan får lida rätt»
(får röna, erhålla det rätta = det goda, hvilket hon saknar och
behöfver; ty det rätta är det förnuftiga, och detta är ju alltid
ett godt, eller huru?), »d. ä. får umgälla sitt brott genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
