Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen“ ända till krampaktig förryckning. De
bibehållna hafva då jemförelsevis något vida mer
harmoniskt och försona dessutom genom sin intagande
form, sin välljudande vers. Och den svulst, som
ej heller de sakna, är, såsom vi redan hos Schiller
anmärkt, icke att anse som en afsigtlig tillsats af
yttre pomp, utan som en naturlig, fastän vild,
utväxt från den inre yppigheten af hans skaldenatur.
Den är ej, som eljest så ofta plägar vara fallet,
en fattigdomens grannlåt: den är ett rikedomens
öfverdåd.
Det främsta rummet bland alla Laura-dikterna
tillhör obestridligt Geheimniss der Reminiscenz. Den
har, äfven den, sin behöriga svindel; men denna
har dock en högre poetisk karakter: det är den äkta
entusiasmens flygt, och den rycker läsaren
oemotståndligt med sig. Och granskar man närmare
innehållet, så finner man, att det är tanken, som här
företagit sig att måla känslan; att det är filosofin,
som slagit sig på att göra kärlekens apoteos.
Poemet, med de yttre formerna af en ode, har alla de
inre egenskaperna af en dityramb: som en eldström
växer dess glödande innehåll i hvarje ögonblick,
dess vidd breder sig ut, dess fart ökas. Men
under det poetiska täckelset af praktfullt flytande lava
går metafysisk slagg i myckenhet. Det är ur den
platonska föreställningen om en själarnas
preexi-stens och ideernas egenskap af att vara dunkla
erinringar från denna förra, högre och friare tillvaro,
som skalden söker förklara sin häftiga lidelse för
Laura. Begges väsenden hafva fordom utgjort ett
enda, och det är längtan och återsträfvandet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
