Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta ursprungstillstånd, som nu så mäktigt drager
dem till hvarandra. Men enär nu, menar skalden,
det der enda väsendet, som begges tillsamman
fordom utgjorde, icke var något mer eller mindre än
— en Gud*, så är också deras kärlek icke något
annat än ett omättligt sträfvande att åter till en
Gud förena de begge hälfterna. Att han dock här
med Gud icke menar summan, utan blott en
partikel af det rent gudomliga, en intelligens,
öfver-tyga oss hans philosophische Briefe, der det på ett
ställe heter: “Alla fullkomligheter i universum äro
förenade i Gud. Gud och natur äro tvenne
fullkomligt lika storheter. Hela den summa af
harmonisk verksamhet, som i den gudomliga
substansen existerar på en gång, är i naturen, afbilden af
denna substans, splittrad i otaliga grader och mått.
Naturen är alltså en oändligt delad Gud. Likasom
i det prismatiska glaset en hvit ljusstrimma klyfver
sig i sju dunklare strålar, har det gudomliga jaget
brutit sig i otaliga kännande substanser. Likasom
sju dunklare strålar åter sammansmälta till en enda
klar ljusstrimma, skulle ur alla dessa substansers
förening ett gudomligt väsende framgå. — Men
likasom elementernas attraktion bragte naturens
kroppsliga form till stånd, så måste andarnas
(sympate-tiska) attraktion, i oändlighet mångfaldigad och
fortsatt, slutligen föra till upphäfvande af den förra
splittringen, eller, som är detsamma, frambringa
* ”Und in ewig festverbundnem Wesen
Waren wir ein Gott, ein schaffend Leben,
Und uns ward, sie herrschend zu durchweben,
Frei die Welt gegeben.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
