Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut. Man saknar nu den ram, hvari dessa
intagande bilder af “solens barn“ förr voro infattade.
Här är ännu ej den lärdare symbolik, som skalden
i ett sednare poem* underlade plantverlden, och,
undantager man Diones och Floras uppträdande
som figuranter, ser man denna dikt närma sig till
naturpoesin. Men ännu renare framträder denna i
sången an den Fruhling. Här är Schiller, hvad
eljest så sällan är fallet, helt och hållet naturskald:
han diktar här nästan som ett gladt barn, enkelt,
fromt, otvunget: ingen tanke har slöja, intet ord
smink. Det vittnar om den rika mångfalden i hans
sångmös tonskala, att man långt förr skulle tro detta
harmlösa vårjubel vara framlekt ur Goethes lyra än
ur hans. I sjelfva verket har det också vida större
tonfrändskap med en Maylied i Sesenheimer
Lieder-buch än med de flesta sina grannar i Antologin
från Tobolsk.
Lika öppen och oförställd, men manligt stolt
och sträng, är tonen i den nästföljande dikten an
Minna. Äktheten af dess innehåll och
helgjutenheten i dess form göra den till en af denna
sångkedjas mest värderika länkar. Den är i sin art
fulländad och likväl högst obetydligt af filen efteråt
vidrörd. Det vill synas, som hade i skaldens hjerta
svartsjukan luttrat kärleken: han älskar ännu,
medan han vredgas, och fäller tårar, under det han
måste straffa.
Till Schillers bästa ungdomsdikter må äfven
med skäl räknas der Triumph der Liebe. Planen
till denna segerhymn, med stor sorgfällighet anlagd,
* Klage der Ceres, författad i början af 1796.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
