Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmanns öfversättning af Matthei evangelium föranledde
flera recensioner, eller som han sjelf säger, ådrogo honom
”tre puniska krig i våra tidningar. Man hade till motto:
delenda est Carthago. Men jag hade lyckligtvis ej att strida
hvarken mot en Fabius eller en Scipio.” Mellan honom
och J. O. Wallin rådde vid denna tid en stark spänning.
Ödmann ansåg Wallin alltför diktatorisk inom psalmboks*
komittén, Wallin åter Ödmann alltför reformatorisk inom
J o
bibel-kommissionen. Ät sin missbelåtenhet deröfver gaf han
luft i företalet till Kohlrausch’ på svenska öfversatta ”den
heliga skrifts berättelser och läror”, ett arbete, som han högt
lofprisade. Ödmann recenserade det * med mycken skärpa,
ådagalade dess stora brister och slutade med dessa ord: ”man
torde af allt detta kunna sluta till värdet af det utropade
arbetet, som icke sällan är en antipod af sitt företal och så
ofta dräper sitt loford.” Wallin hade i nämnda företal bland
annat yttrat angående en rätt bibelöfversättning: ”här passar
ej att göra omskrifningar, inströ förklaringar, afkläda allegorier
och insvepa det goda betrodda godset i ett prydligt löfverk
af nya talesätt och vändningar. Hvarje bild, hvarje ordalag,
hvarje och och men, bör här, äfven i ett nytt tungomål,
troget gifvas och, så nära möjligt är, likna urtexten. Den
olärdaste bibelläsare vill känna Guds ord, sådant det gafs åt
verlden. Han vill le/va af sin egen tro och ej hvila vid
menniskors hugskott.” Han klandrar det otidiga nitet ”att i
ny form och med några sprakande tillsatser omstöpa det gamla
ljuseti, hvars klara och milda låga näres af sitt eget eviga
grundämne, då man endast någon gång behöfde med varsam
hand rensa Ijusastafcen från tidens erg.” Härpå genmäler
Ödmann: ”De fordringar, herr doktorn gör sig hos en
bibeltolkare, äro visserligen, öfverhufvud tagna, goda och erkända.
Måhända ej heller särdeles obekanta. Man vill dock ogerna
anse det vara herr doktorns tanke, att vårt slägtes lugn och
salighet beror på ett enda saknadt men eller och. Det kan
icke vara herr doktorn obekant, att ebreernas och O) ikläder
sig natur af alla våra vesterländska konjunktioner samt icke
sällan alldeles abunderar; att grekernas men (<?*) äfven så väl
betecknar en fortsatt berättelse som anvisad motsats; att
grekernas ty (va Q) stundom svarar mot vårt visserligen, och att
det vore en orimlighet, om man annorlunda öfversatte, då det
följande icke innefattar ett skäl till det, som föregår. De
* I Sv. Litteraturtidning 1814. N:o 44 och 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
