Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbakalängtan till barndomens förlorade paradis,
till naturens enkla nöjen, till landtlifvets oskuld
och enfald.’ Ofta kläder sig denna längtan i det
antika odets flerfaldiga former:
Barndomsminnen, församlens än
Vid min klagande lutas röst!
\Acky som dagg på brända rosor
Vederqvicken I själen.
Från kampen om lyckans trolösa nåd, från
trälandet för guldets och ärans falska skimmer,
vänder sig, i ett annat ode, hans önskan till en
blomstrande dal, vattnad af sjungande bäckar,
till en hydda mellan böljande åkerfält. Han
vill söfvas af surrande bin och hviskande
popp-lar, han vill sluta sin dag med att lyssna på
näktergalens klagan, och rörd tillbedja skaparen,
när dess sol går opp eller den åldrige månen
gjuter sitt sken på skogstopparne. För hans
öga stå än vinterns landtliga nöjen, julnatten
och den fradgande silfverkannans gång genom
det glada laget, än vårens grönskande fält med
ungdomens dansar kring majstången, och han
slutar med detta utrop:
O hur vore dig väl, klagande hjerta, då!
Hvad? Lycksaligad så, kunde jag afundas
Flärdens glänsande bojor,
Ärans sköra teater guld?
Väl besjunger han vid samma tid äfven Arans
gudom, och bekänner hur han redan som gosse
i eldiga drömmar sett
Gudinnan, som tronar i bländande glans
Få bergens åldriga topp
Och vinkar med glimmande stjernors krans
Den unga täjtaren opp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
