Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fal], icke varit utan inverkan på ett yngre slägte
af skalder.
Vi ha, under framhållandet af hans
förtjen-ster, icke förbisett hans lyten. Vi ha anmärkt
ett sådant i hans fantasi, genom dess benägenhet
att i framställningen af det sköna inrymma ett
hörn äfven åt det vällustiga. Vi ha anmärkt ett
annat i hans poetiska diktion, med afseende på
den slösaktighet hans sång företer med täta och
granna koloraturer. Vi ha funnit ett lyte i hans
spekulation, genom dess uteslutande från
kristendomen af dennes mer ljusa och tröstliga läror,
och dess ensidiga uppfattning af den
kroppsliga tillvaron såsom ett blott fängelselif, af
jorden såsom endast en stor straffkoloni. Vi skulle
ytterligare kunna uppleta ett fel i hans mystik,
genom dess smak för frammanande af demoniska
skenbilder, och möjligen äfven i hans
temperament, genom dess lutning åt det slags
hypo-kondriska egensinne, som fråssar med sorgen,
njuter af att idisla dess bitterhet, och
sjelf-behagligt insveper sig i manteln af dess dimmor.
Men hos Stagnelius var sorgen alltför verklig,
för att någon skulle vilja tadla dess halsstarrighet.
Dess källa låg i det organiska lidande, som
grymt förföljt honom ända från vaggan och ej
lemnade någon ro: hans hjerta slog ej ett slag,
som ej var plåga. Redan detta kunde vara
nog för att låta honom se verlden genom ett
sorgflor. Men äfven i öfrigt var hans
personlighet så sammansatt, att ingen bättre än
han kunnat besanna Jean Pauls ord: ”en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
