Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men med sina stengolf undergräfva all trefnad,
och förakta all eldning. Våren i Italien och en
sommar i Schweiz skola blifva så mycket mer
belönande för en tåligt frysande nordbo.
Gungade jag blott redam på Medelhafvets klara,
glänsande våg!
Året lider till sitt slut. Sista solen på 1835
har redan gått ner. Jag har valt den sista qvällen,
för att skrifva till dig och låta tankarna dröja vid
en krets, så kär för mitt minne. Om några få
ögonblick ljuder tolfslaget från Notre Dame. Så
farväl, du sjunkande år, med alla dina fröjder och
sorger, med alla dina afsked och tårar! Du har
skänkt mig mycket bittert, men ock tillika mycket
skönt, törnen, men äfven rosor, smärta men äfven
glädje. Sjunk i frid, och låt mig från dina flydda
dagar ej medtaga andra minnen, än dem, som äro
värda att gömmas!
År 1836.
lO.
Paris. Januari.
— :— — Ingenstädes sitter regenten mera
löst på sin tron, än här. Svarta minnen spöka i
Tuillerierna, och, när man förnimmer, huru ännu
i denna stund meningarna kämpa, och jäsningen
sjuder, är man tvungen att utropa: »les sottises des
peres sont perdues pour les enfans /»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
