Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(bok. 8 kap. 7) med bitande själfironi formulerar: “Herre,
gif mig afhållsamhet, men icke genast!“
Manikeismens läror om wärldens uppkomst och det
ondas wäsen syntes Augustinus i början djupsinnigare än
kristendomens, hwars heliga skrifter han i sin nywaknade
sanningstörst börjat läsa. Det war icke utan, att de
beswärliga samwetsfrågorna skötos undan af de många
intressanta spörsmålen om sanningen. Kritiken af den enkla
kristendomen föreföll honom träffande, och han wäntade af
det djupare inträngandet i manikeismen uppenbarelsen af
än högre sanningar, som emellertid läto wänta på sig —
och förbyttes i missräkning, när han i Kartago fick göra
nära personlig bekantskap med den manikeiske biskopen Faustus.
Det war en wisdom, som inhöljde problemen i ord, i
konstiga föreställningsräckor och hjärtewärme — i stället för att
låta dem framträda. Bakom den hemlighetsfulla slöjan fanns
ingenting.
Maniké hade Augustinus warit, liksom allt, med sin lätt
uppeldade naturs hela liflighet och på ett sätt, som inwerkade
äfwen på andra. Sina wänner drog han med sig.
Man kan, när man läser Augustini skildringar af
manikeismens föreställningar, förwåna sig öfwer, att sådana
besynnerligheter kunnat winna anklang hos honom. Wi må
därwid ej glömma, att kyrkomannens återgifwande kan
ofriwilligt i ett och annat stycke komma att te sig något karrikerande,
särskildt genom att enskilda läror ej ses i sammanhanget af
det hela. Men det finns i religionens historia mer än en oss
nära liggande företeelse, som wisar, hur lätt modereligionen
har att smälta de mest fadda och förlegade konstigheter — allt
under det att den menar sig stå på en högre wisdoms plan.
Klart war, att manikeismen icke skulle i längden
tillfredsställa ware sig ett djupare religiöst behof eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
