Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpare intelligens. Augustinus har i femte boken (sid. 77 ff.)
präktiga ord om den allwarliga wetenskapens rätt gentemot
en anspråksfull “förborgad wishet“, som tror sig på genwägar
kunna undgå forskningens mödosamma kungswäg, och han skiljer
den wärldsliga wetenskapens område från trons. Hans
öfwerlägsna, från hwarje bitterhet fria omdöme om den
wälwillige och skicklige, men föga betydande Faustus tillhör
“Bekännelsernas“ glanspunkter och wisar både, huru
sympatisk människa Faustus måste hafwa warit och hur frigjord
Augustinus redan nu började blifwa från manikeismen.
När han år 383 flyttade till Rom efter sin hjärtewän
Alypius och där insjuknade, war han i sitt inre skild från
manikeismen, fastän wänskapsband höllo honom kwar i
manikeiska kretsar.
Året därpå hörsammade Augustinus en hedrande kallelse
som lärare i retorik till Milano.
Närmast följde nu en period af skepsis och sinnlig slapphet,
som än mer aflägsnade ideal och werklighet från hwarandra
i Augustini lif och wisade, hur djupt det sammanhängde
med hans egen bittra och förödmjukande erfarenhet, när
syndens wäsen sedan för honom alltid förblef den köttsliga
begärelsen. Trolofning med en, ännu ej giftaswuxen, flicka
för moderns och yttre hänsyns skull hindrade icke löslig
förbindelse under tiden med en annan.
I Milano inträdde i Augustini lif twenne moment,
som blefwo af wäsentlig betydelse för honom: biskop
Ambrosius och nyplatonismen. En profetia om de twå kommande
grundmakterna i Augustini sseädning: platonismen och den
historiska kristendomen.
Närmast war det ej kyrkans tro, som påwerkade honom
i Ambrosii personlighet, utan wältaligheten, som han
söndagligen studerade och njöt af, medan han i sitt inre stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
