Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärran. Ambrosius betydde mycket för hans mor.
Augustinus beundrade hans gåfwor och karaktär och kände sig dragen
af det förtroendefulla sätt, hwarpå denne kyrkofurste i sin
prydno förstod att möta en ung sanningssökare, mot hwilken
han föröfrigt war på förhand förmånligt stämd genom
moderns fromhet. Hur mycket Ambrosius kände af Augustini
inwärtes gungfly, kan ej afgöras. Kapitlen 1 och 2 af
Confessiones’ sjätte bok tyckas motsäga hwarandra i detta stycke.
En wiktig tjänst gjorde Ambrosius honom från början
med hänsyn till den kyrkliga kristendomen. Han aflägsnade
i ett slag alla swårigheter från bibeln, som genom ett trolleri:
genom den allegoriska, andliga tolkningsmetoden.
Manikeernas inwändningar mistade sitt föremål.
En historisk uppfattning af Skriften har ju warit först
wår tid förbehållen. I Augustini “Bekännelser“ förekommer
det högst märkliga kapitlet sju i den tredje boken, som
innehåller en ansats till en historisk wärdering af moralens
utweckling, framtwungen af apologetikens behof. Men en
historisk betraktelse kunde Augustinus ej genomföra. Redan
antydningen är ett ståtligt wittnesbörd om hans snille. Såsom
hwarje snille såg och uttalade Augustinus mer, än han, i dess
konsekwenser, war fullt medweten om och mäktade i sin
åskådning förwerkliga. Han räddade sig, som de höge,
tänkande andarna före honom inom den alexandrinska
judendomen och kristendomen, med uniwersalmedlet: en dubbel
betydelse ligger i Skriftens ord, den bokstafliga och den andliga.
I den andliga och sedliga orkeslöshet, som bemäktigat
sig Augustinus midt i en framgångsrik och hedrad yttre
werksamhet, nådde honom nyplatonismen. Den upptände en
glödande hänförelse i hans själ. Där fanns, hwad
manikeismen saknade: mystisk innerlighet och spekulatiwt djup.
I andra arbeten af Augustinus framträder nyplatonismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
