Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morten Pontoppidan har återgifwit saken i en bild,
hwari han söker utsäga det outsägbara. Den, som känner
igen sig i hans beskrifning, är religiös. “Han såg
förundrad på mig, den förewisare, som en gång förde mig
omkring i en sewärd kyrka och förklarade för mig alla
intressanta föremål, när jag sade honom, i det jag satte mig
ned i en bänk: “Nu will jag bara till sist få se kyrkan.“
Likaså i lifwets och tillwarons stora domkyrka. “Du har
gått omkring och sett mångfaldiga föremål, kom nu och sätt
dig ned och slut ögonen och se kyrkan!“
Trots olikheten, som kommer af Augustini olika
belägenhet och behärskande spekulatiwa intresse, är det samma
själslifwets religiösa grunderfarenhet, det gäller.
Den lefwande och äkta religiositet, som förmedlats till
Augustinus genom nyplatonismen, ägde ej kraft att sedligt
befria. Blicken såg helgedomen, men hjärtat kunde ej
lösgöra sig och komma dit. Augustinus undrade, berättar han
i sjuttonde kapitlet, öfwer “att han redan älskade Gud, icke
en skenbild i hans ställe, men icke stannade för att hugnas
af sin Gud, utan än rycktes till honom af Guds härlighet, än
rycktes bort genom sin egen tyngd och störtade ned med jämmer“.
Hindret war den köttsliga begärelsen.
Kraft fick han först i Kristus (kap. 18). Den
nyplatonska riktningen kände det historiska i kristendomen som en börda.
Kristus blef en andlig idealbild, ej en lefwande frälsaregestalt,
en människa med kött och blod. Den ideala sanningen, “ordet“,
kunde icke hjälpa Augustinus, endast ordet, wordet kött.
Man kan jämföra Pontus Wikner, fast i en helt annan
tid och med en annan föregående själshistoria, då han höll
på att hungra ihjäl inwärtes på sin idealbild, innan
människosonen lifslefwande trädde honom tillmötes.
Den spekulatiwa religionens uppblåsthet mäste knäckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
