Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wid, hwad han tänkt och tänker om Gud. Han brukar de
starkaste uttryck: “lögn“, “inbillningar“, fastän skillnaden i
wissa fall ej kan synas så enorm. År det den rättrogne
kyrkofursten, som talar gentemot kätteriet? Nej, det är den,
för hwilken Gud och hwarje tanke om honom är allwar,
fruktanswärdt allwar, ej teologisk distinktion allenast.
I ett afseende skiljer sig denna själsbiktare från de
flesta andra. Ingen har förenat det inre själfseendet och
själfskildrandet, så som han, med en wäldig werksamhet, som
bestämmande inwerkat på andelifwets gång och kyrkans öden.
Det är det underbara hos Augustinus: den wäldige
kyrkomannen och den själfanalyserande själsskildraren i en person.
Mot slutet af sitt lif har Augustinus i en skrift, som
bär namnet Retractationes, uppräknat och genomgått alla
sina werk. Där skrifwer han: “Mina Bekännelser i tretton
böcker prisa den rättfärdige och gode Guden för godt och
ondt, som wederfarits mig, och uppwäcka människornas ande
och håg till att söka honom. Detta inflytande hade de på mig,
när jag skref dem, och ha det ännu, när jag läser dem. Hwad
andra angår, må de själfwa se till, hwad de tänka om arbetet.
Men jag wet, att min bok har wunnit bifall hos många
bröder och ännu gör det. Från den första till den tionde
boken handlar den om mig själf. I de tre öfriga böckerna
behandlar jag den heliga Skrift från stället i Genesis: “J
begynnelsen skapade Gud himmel och jord“, till stället: “och
Gud hwilade““.
I fjärde boken, när jag talar om min sorg öfwer
wännens död och menar, att wår själ hade blifwit på sätt
och wis en, icke längre twå, skrifwer jag: “därför war jag
kanske rädd för döden, ty jag wille ej, att den jag så warmt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
