- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
60

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då hugnar oss, när wi känna afsmak för wåra wanliga
fröjder?

6. Hwarför frågar jag detta? Nu är ju icke tid
till frågor, utan till bekännelser.

Olycklig war jag, och olycklig är hwar själ som är
bunden af wänskap wid det dödliga och därför sargas,
när hon mister det. Då känner hon sin olycka, som dock
fanns, redan innan hon mistat det. Så war det med
mig. Bittert grät jag och fann hugnad i min bittra
gråt. Så eländig war jag. Men kärare än wännen
war mig dock mitt eländiga lif. Hur gärna jag wille
förändra dess willkor, wille jag likwäl icke mista det hellre
än wännen, jag wet ej om jag ens wille mista det för
honom, såsom det berättas om Orestes och Pylades, ifall
det nu är sant, att de wille dö tillsammans, för
hwarandra, emedan lifwet utan den andra war wärre än
döden. Hos mig war det annorlunda. Jag kände lika
starkt ledan wid lifwet som fruktan för döden. Jag
söker förklara saken så här. Därför att jag älskade wännen
så warmt, hatade och fruktade jag döden, som ryckt honom
från mig, som en grym fiende. Och jag trodde, att döden
plötsligt skulle göra slut på alla människor, eftersom
den kunnat taga honom. Ack jag minns, att jag kände
det så.

Se mitt hjärta, o min Gud, se in däri! Mitt minne
talar sant, se, du mitt hopp, som renar mig från sådana
orena känslor, i det du riktar mina ögon på dig och
rycker mina fötter ur snaran. Jag undrade öfwer, att
andra människor kunde lefwa, när han war död, som
jag älskade så — som om han icke kunde dö. Och än
mer undrade jag, att jag, som war hans andra jag,
kunde lefwa. Någon har träffande kallat sin wän “hälften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free