- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
61

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af min själ“. Äfwen jag kände, att hans själ och min
själ warit en själ i twå kroppar. Därför war lifwet
afskywärdt för mig, ty jag wille ej lefwa half. Därför
war jag kanske rädd för döden, ty jag wille ej, att den
jag så warmt älskat skulle helt och hållet dö.

7. Vanwett, som icke kan älska människor, som
människor anstår! Jag war dåraktig, som icke kunde med
tålamod bära mänsklig förlust. Jag wåndades, jag suckade,
jag grät, jag war utom mig, utan lisa eller råd. Ty
jag bar på mitt sargade, blodiga hjärta, fastän det icke
wille bäras af mig. Men hwar skulle jag lägga af
bördan? Det fann ingen hwila ute under trädens
wänliga skugga, icke i spel och sånger, i doftande salar, i
festliga lag, i älskog och njutning, icke ens i böcker och
poesi. Allt, själfwa ljuset skydde jag. Allt som ej war
han, wäckte missnöje och leda hos mig, utom klagan och
tårar. Endast i dem fann jag en smula ro. Men när
min själ måste lämna dem, kändes åter sorgens swåra
tyngd. Jag wisste, att endast du, Herre, kunde lätta
och bota den, men jag hwarken wille eller kunde söka din
tröst; du war ju för min tanke icke någonting klart och
fast. Det war icke du, jag tänkte mig, utan min Gud
war en tom fantasibild och min egen willfarande
inbillning. Sökte jag där lägga af sorgens tyngd, föll hon
genom tomma rymden och kom åter öfwer mig, och jag
förblef för mig själf en olycklig ort, som jag hwarken
kunde trifwas i eller lämna. Ty hwart skulle mitt hjärta
fly från sig själft? Hwart skulle jag fly från mig själf?
Ofwerallt följde mig ju mitt jag. Emellertid flydde jag
från mitt fädernesland. Mina ögon skulle mindre ängsligt
söka efter den döde wännen, på en ort, där de icke woro
wana att se honom. Från Tagaste kom jag till Kartago.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free