- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
98

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att först smaka och sedan utdela dem, tog hon som
en hedersbewisning åt de döda endast en bägare, som
till på köpet war efter hennes mycket nyktra smak
uppblandad med watten. Skulle minnet af flere döde på
sådant sätt hedras, frambar hon samma bägare åt alla.
Starkt wattenblandadt och dessutom ljumt win utdelade
hon åt de närwarande, några droppar åt hwar. Ty
hon wille fullgöra den fromma sedens kraf, icke
njutningens. När hon nu fick höra af den berömde
predikanten och fromhetsläraren, att detta war förbjudet äfwen
för de nyktre, för att intet tillfälle till dryckenskap skulle
gifwas åt de omåttlige, och därför att seden alltför mycket
liknade hedningarnas widskepliga firning af de döda, afhöll
hon sig gärna och frambar till martyrernas heder ett
hjärta fullt med rena böner i stället för en korg full
med jordens frukter. Hon gaf hwad hon kunde åt de
behöfwande och firade endast så delaktigheten i Herrens
lekamen, till hwars lidandes efterföljd martyrerna offrats
och krönts.

Emellertid tror jag, min Herre och Gud, och säger
i din åsyn, att min mor kanske icke så lätt hade upphört
med denna fördärfliga sed, om förbudet kommit från
någon annan än Ambrosius, som hon höll så af. Hon
wärderade honom isynnerhet för min frälsnings skull,
han henne för hennes fromma wandels skull, för hennes
ifwer i goda werk och hennes trägna kyrkobesök. Ofta
utbrast han, när han såg mig, i lyckönskan till mig att
ha en sådan moder. Han wisste icke, att hon hade en
son, som twiflade på allt och icke tänkte, att han kunde
finna lifwets väg.

3. Ännu suckade jag icke och bad om ditt bistånd,
men jag war ifrig i mitt sökande och angelägen att få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free