- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
99

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtala med andra. Ambrosius höll jag för en lycklig
människa efter wärldens sätt att se, hedrad som han war
på alla wis. Endast hans ogifta stånd syntes mig
beswärligt. Det hopp, som bodde i honom, hans strider
mot frestelsen, som låg i hans egen storhet, och den must
och glädje, hans hjärta hämtade af ditt ord, kunde jag
hwarken ana eller erfara. Han war för sin del okunnig
om det gungfly och den djupa fara, hwari jag befann
mig. Jag kunde icke efter min önskan fråga honom hwad
jag wille, emedan han war upptagen af en hop beskäftiga
människor, som han skulle hjälpa. På den lilla tid, som
blef öfrig, wederkwickte han kroppen med nödig föda eller
själen med läsning. När han läste, foro hans ögon öfwer
sidorna, hans förstånd genomträngde meningen, men röst
och tunga hwilade. Mer än en gång, när jag kom
tillstädes — ingen hindrades att gå in till honom, och ingen
anmälan skedde — såg jag honom läsa tyst, aldrig
annorlunda. Jag kunde sitta länge och wänta — hwem wågade
störa en så upptagen man — och lämna honom i den
tanken, att han under de korta stunder, han tog sig till
andlig wederkwickelse från mängden af göromål, icke wille
bli störd. Kanske war han rädd för att genom högljudd
läsning bli nödsakad att för någon, som lyssnade
uppmärksamt, förklara ett och annat dunkelt ställe hos de
författare han läste, och utreda några mera inwecklade
spörsmål och sålunda icke medhinna hwad han wille läsa.
Kanske wille han spara rösten, som mycket lätt blef hes.
Hwilken afsikten än war, war den hos denne man
säkerligen god.

Emellertid fick jag intet tillfälle att utförligt inhämta,
hwad jag önskade, af ditt heliga orakel, hans kristliga
insikt. Jag behöfde lång tid för att utgjuta för honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free