- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
100

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mitt hjärtas oro, men fann honom aldrig så ledig.
Hwarje söndag hörde jag honom, när han för folket rätt
delade sanningens ord, och mer och mer förwissades jag
om, att alla de illistiga knutar, som de manikeiska
bedragarna knöto ihop i de heliga skrifterna, kunde upplösas.
När jag hörde, att människans skapelse efter ditt beläte
af dina andliga söner, som du genom nåden födt på
nytt med kyrkan, deras andliga moder, icke uppfattas
såatt de tro eller tänka dig i mänsklig gestalt, så blygdes jag
och gladde mig på samma gång öfwer, att jag i så många
år hade ifrat — icke mot kyrkans tro, utan mot köttsliga
inbillningar. Dock hade jag icke heller nu ens en dunkel
aning om hwad som menas med en andlig substans.

Min fientlighet mot kyrkan hade warit så mycket
mer lättsinnig och förmäten, som jag uppträdt som
anklagare utan att taga reda på hennes lära som jag borde.
Men du, som är i höjden och dock oss nära, förborgad
och dock uppenbar, du som ej består af olika stora
lemmar, utan hel och hållen är öfwerallt, utan att begränsas
af något rum, du är icke en kroppslig gestalt, men ändå
har du gjort människan efter ditt beläte, henne som från
hufwud till fötter är i rummet.

4. När jag icke wisste hur denna din bild war
beskaffad, hade jag bort klappa på och fråga, hur den skulle
tänkas, icke hånande bestrida kyrkans förmenta tanke
därom. Häftig oro gnagde mig nu i mitt innersta. Hwad
war wisst och sant? Jag hade ju till min blygsel så
länge låtit bedraga mig af det som säkert utgafs för
sanning och i barnslig willfarelse och upphetsning med
sådan säkerhet pratat mycket, som ej war riktigt. Att
det war falskt, blef mig senare klart. Nu wisste jag, att
det war owisst, fastän jag förr hållit det för wisst, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free