- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
101

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag öfwerhopade din kyrka med ogrundade anklagelser.
Ännu förstod jag ej, att hon lärde sanningen, men wäl
att hon icke lärde det, som warit föremål för mina swåra
beskyllningar. Sålunda insåg jag till min förödmjukelse
min orätt och gladde mig, min Gud, öfwer att din enda
kyrka, din ende sons kropp, hwari jag i min späda
barndom hade lärt känna Kristi namn, icke hade smak
för tomma barnsligheter och icke lärde i sin sunda lära,
att du, skaparen af allt, war begränsad till ett rum, låt
wara aldrig så stort och widsträckt, och ägde mänsklig gestalt.

Jag fröjdade mig äfwen öfwer, att lagens och
profeternas gamla böcker icke skulle förstås på det orimliga
sätt, som jag menat och hwarpå jag grundat mina
anklagelser mot dina heliga författares förmenta meningar.
Sådan war icke deras mening. Med glädje hörde jag
Ambrosius ofta i sina predikningar för folket säga, liksom
för att ifrigt inskärpa regeln: “bokstafwen dödar, men
anden gör lefwande“, när han aflägsnade slöjan från
skriftställen, som efter bokstafwen tycktes äga en förwänd
mening, och yppade den andliga tillämpningen. Då tog
jag ej anstöt af hwad han sade, änskönt jag ännu ej
war öfwertygad om hans läras sanning.

Jag afhöll mitt hjärta från hwarje instämmande af
fruktan för att falla i någon ny missräkningens afgrund.
Men owissheten plågade mig desto häftigare till döds.
Ty jag wille bli lika wiss om det osynliga, som jag war
om att sju och tre är tio. Så galen war jag ej, att
jag drog i twifwelsmål förnuftig insikt om sådant. Men
samma wisshet wille jag ha om allt, om kroppsliga ting
utom räckhåll för mina sinnen, och om andliga ting,
hwilka jag endast på sinnligt sätt kunde föreställa mig.
Jag hade kunnat botas genom tron, genom att på något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free