- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
102

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt rikta min andes renade uppmärksamhet på din
sanning, som alltid förblifwer utan någon wank. Men den
som haft en dålig läkare plägar wara rädd för att lämna
sig åt en annan, äfwen om han är god. Så war det
med min själs sjukdom. Endast tron kunde bota den.
Men af fruktan för att tro något falskt wägrade själen
och stod emot dina händer, du som beredt trons läkedom
och utbredt den öfwer hela wärlden för dess sjukdomar och
gifwit den en sådan hemul.

5. Nu föredrog jag emellertid kyrkans lära och
insåg, att där kunde med mindre anspråksfullhet och utan
bedräglighet fordras tro för det obewisade, medan hos
manikéerna godtrogenheten gäckas af dristiga löften om
kunskap och sedan tro kräfwes för en mängd påhitt och
orimligheter, som icke kunna bewisas. Så småningom
behandlade du, Herre, och stillade mitt hjärta med mild
och barmhärtig hand. Jag betänkte, hur otaliga ting
jag trodde, utan att se dem eller utan att hafwa warit
närwarande, när de skedde, till exempel tilldragelser i folkens
historia, uppgifter om orter och städer, som jag ej besökt,
hur mycket jag litade på wänners utsagor, på läkare och på
mångfaldiga andra människor, hur tillit till andras
uppgifter är nödwändig för att företaga sig något här i lifwet.
Jag betänkte, hur oryggligt jag war wiss om, af hwilka
föräldrar jag war född, hwilket jag icke kunde weta, utan
endast tro på hörsagor. Så kom jag till den
öfwertygelsen, att icke de som tro dina böcker, som du förlänat
ett sådant anseende snart sagdt hos alla folk, äro klander
wärda, utan de som icke tro dem, och att jag ej borde
lyssna till dem som sade: “hwadan wet du, att dessa
skrifter blifwit skänkta till människosläktet af den ende
sanne och sannskyldige Gudens ande?“ Ty just detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free