Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du log åt mig. I dessa begärelser utstod jag bittra
swårigheter. Din nåd war större, ju mindre du lät mig
känna ljuflig frid utom dig. Se mitt hjärta, Herre, du
som welat att jag skulle minnas detta och bekänna det för
dig! Må min själ nu hwila fast wid dig, sedan du
räddat henne ur dödens starka snara. Hur olycklig war
hon ej! Du stack i såret, för att hon skulle lämna allt
och omwända sig till dig, som är öfwer allt, och utan
hwilken allt wore intet, att hon skulle omwända sig och helas.
Hur eländig war jag ej, och hur lät du icke mig känna
mitt elände en dag, då jag beredde mig på ett loftal
öfwer kejsaren, hwari jag skulle säga mycket osant och
därigenom winna deras gunst som märkte det. Mitt
hjärta klappade af sådana bekymmer och upprördes
feberaktigt af osunda tankar. Då fick jag i en gränd i Milano
se en fattig tiggare, rusig förmodar jag, som war lustig
och munter. Jag suckade och talade med några wänner,
som woro med mig, om galenskapen i all den smärta wi
göra oss. Med alla sådana ansträngningar, som då
upptogo mig, släpade jag endast, eggad af begärelsen, på
min olyckas börda och ökade den. Något annat wille
jag ju ej, än ernå en lugn lyckokänsla. Men däri war
tiggaren så långt kommen, att jag wäl aldrig skulle hinna
efter. Ty det han hade wunnit med några stackars
sammantiggda slantar, det eftersträfwade jag på
mödosamma krokwägar och omwägar, jag menar glädje öfwer
timlig lycka. Wisserligen hade han ingen sann glädje.
Men den jag sökte med mina ansträngningar war ännu
mycket bedrägligare. Wisst war, att han war glad, men
jag orolig, han lugn, jag bäfwande. Om någon frågat
mig, “will du känna glädje eller fruktan“, skulle jag
swarat: “glädje“. Hade han widare frågat, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
