- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
171

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böcker, som återgifwa samtal med de närwarande eller
med mig själf allena inför dig, och brefwen till Nebridius.

När kan jag få tid att berätta alla dina stora
wälgärningar mot oss under dessa dagar? Jag måste skynda
till det, som är än större. Minnena wakna, och det är
mig ljuft, o Herre, att bekänna för dig, hur du med din
tuktan kufwade min själ, hur du ödmjukade mig och störtade
mina höga tankars berg, hur du rätade mina krokiga
wägar och jämnade det skrofliga. Äfwen Alypius, mitt
hjärtas broder, böjde du under din enfödde sons, wår
Herres och frälsares Jesu Kristi namn, som han förut
icke wille ge plats i wåra skrifter. Han föredrog i dem
doften af talarskolornas cedrar, som Herren redan
krossat, framför kyrkans läkande örter mot ormarnas bett.

Hur jublade jag ej, min Gud, när jag läste Davids
psalmer, trons hymner, fromhetens toner, som utestänga
högmodsanden, medan jag, ännu oerfaren i din äkta kärlek,
wistades som katekumen på landstället med Alypius, äfwen
han katekumen! Min mor war hos oss med sitt kwinnliga
wäsen, sin manliga tro, med ålderdomens wärdighet,
moderlig kärlek och kristen fromhet. Hur jublade jag ej
till dig i dessa psalmers ord, hur upptändes ej af dem
min kärlek till dig! Ack, jag hade welat läsa upp dem
för hela jordens krets mot människosläktets tomma
högfärd. De sjungas ju för hela wärlden, och “ingen kan
dölja sig för din hetta“. Hwilken smärta och harm kände
jag ej öfwer manikéerna, och samtidigt måste jag ömka
mig öfwer dem, därför att de ej känna dessa hemligheter
och läkemedel, utan i wanwett rata det motgift, som kan
bota dem. Jag önskade, att de mig owetande skulle wara
där, när jag i ro och frid läste den fjärde psalmen, och
se af mitt anlete och höra på min röst, hwad den psalmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free