Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort af mig. “När jag ropade, så swarade du mig, min
rättfärdighets Gud, i trångmål skaffade du mig rum.
War mig nådig och hör min bön!“ Hade jag wetat af
deras närwaro, kunde de tro, att jag för deras skull
sade, hwad jag under läsningen talade. Ja, jag skulle
i deras närwaro icke ha sagt detsamma eller på samma
sätt, och hade jag gjort det, skulle de icke ha uppfattat
det, som när det kom från min själs förtroliga känsla i
ensamheten inför dig.
Fruktan skakade mig — men hopp och jubel öfwer
din barmhärtighet, fader, wärmde mig. Allt detta tog sig
uttryck i öga och röst hos mig, när din gode ande talade
till mig. “I människors barn, huru länge skolen I
betunga edert hjärta? Hwarför älsken I fåfänglighet och
faren efter lögn?“ Ty jag hade älskat fåfänglighet och
farit efter lögn. Men du, Herre, hade redan upphöjt din
helige, uppwäckt honom från de döda och satt honom på
din högra hand, för att han därifrån skulle utsända den
utlofwade hugswalaren, sanningens ande. Han hade redan
sändt honom, men jag wisste det ej. Han hade sändt
honom, därför att han själf redan uppstått från de döda
och uppstigit till himlen. Förr war anden icke gifwen, ty
Jesus war ännu icke förhärligad. Och profeten utropar:
“Hurn länge skolen I förtynga edert hjärta? Hwarför
älsken I fåfänglighet och faren efter lögn? Besinnen
dock, att Herren har upphöjt sin helige.“ Han ropar:
“huru länge“, han ropar: “besinnen“, och jag som så
länge i owetenhet älskat fåfänglighet och farit efter lögn,
jag hörde nu och bäfwade, ty till sådana, som jag själf
warit, riktas ordet. Ty fåfängligheten och lögnen lågo i
de inbillningar, som jag hållit för sanning. Tungt och
högljudt suckade jag i smärtan öfwer mitt förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
