Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömt och innerligt med hwarandra. Glömmande det
tillrygga war och sträckande oss mot det som är framför,
undrade wi, i känslan af sanningens närhet, det är, af
din närhet, med hwarandra om de heligas lif i
ewigheten, “som intet öga sett och intet öra hört och som i
ingens hjärta har uppstigit“. Wåra hjärtan drucko de
himmelska flödena från din källa, “lifwets källa, som är
hos dig“, för att, fyllda däraf efter wårt mått, kunna
tänka öfwer dessa stora ting.
Wi fördes af samtalet till att inse, att den största
sinnliga njutning, förklarad af lyckans klaraste solsken, icke
är wärd att jämföras med eller ens nämnas bredwid
det andra lifwets skönhet. Då blefwo wåra sinnen allt
mer brinnande och lyftades till det högre lifwet själft.
Wi genomströfwade jordens alla rum och himmelens
höjd, hwarifrån sol, måne och stjärnor sända ner sitt
ljus. Ån högre stego wi i den inre wärlden genom att
i stilla beundran tänka och tala om dina werk; wi nådde
upp till wåra egna själars wärld, men wi gingo widare
mot den aldrig sinande ymnighetens rymd, där du föder
Israel i ewighet på sanningens betesmark och där
wisheten bor. Genom henne har allt blifwit till, det som
har warit och det som skall komma. Men hon blifwer
ej till, utan är den hon warit och skall alltid så
förblifwa. Förflutet och wardande finnes ej hos henne,
utan blott ett ewigt nu, ty hon är ewig, och förflutet
och tillkommande hör ej till det ewiga.
Medan wi talade och sträckte wår själs trängtan
efter detta ewiga goda, inträffade det, att wårt hjärtas
heta åstundan ett ögonblick kände sig framme. Med en
suck måste wi lämna denna försmak af andens rena lif och
sjunka tillbaka till ljudet af wårt tal, till ord som börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
