- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
184

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och förklinga. Ditt ord, o Herre, förblifwer i sig själft
utan att åldras, och förnyar allt.

Wi sade: “Låt köttets oro tystna, låt jordens och
wattnets och luftens bländwerk tystna, låt himlarna tystna,
och själen själf bli tyst, i det hon skrider utöfwer sig själf
och icke längre tänker på sig, låt drömmar och
inbillningens bilder, hwarje tunga, hwarje tecken, allt som blifwer
och förgås, låt det tystna. Ty hör någon dem, så
förkunna de alla: “Han har gjort oss och icke wi själfwa,
han som förblifwer i ewighet“. Låt alla dessa blifwa
tysta, som wisa upp till honom som har gjort dem, och
må han allena tala icke genom dem, utan genom sig
själf, så att wi höra hans ord, icke genom en lekamlig
tunga eller en ängels röst, genom åskans dån eller genom
gåtor och liknelser, utan höra honom själf, som wi älska
i allt annat, höra honom utan dess förmedling, liksom
wår längtan nyss i ett ögonblick förnam den ewiga, öfwer
allt upphöjda sanningen. Finge detta ögonblick förlängas
och andra lägre bilder förswinna, finge sanningens åsyn
hänföra och helt upptaga det skådande sinnet och gömma
det i den inre wärldens salighet, så att lifwet i ewighet
blefwe sådant, som det war för oss i detta efterlängtade
ögonblick, wore det då icke uppfylldt, det ordet: “Gå in
i din Herres glädje?“

Men när skall det ske? “När wi alla uppstå, men
icke alla förwandlas“.

Så talade jag, om också icke med dessa ord. Du
Herre wet, att på den dagen, under detta samtal, då
wärlden med dess fröjder syntes oss så föga wärd, sade
hon: “Min son, för mig finns icke längre någon glädje
i detta lif. Hwad skall jag widare göra här och
hwarför skall jag stanna? Jag hoppas icke något mer af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free