Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wärlden. En sak war det, som kom mig att wilja stanna
ännu en tid i detta lif. Det war längtan att se dig som
kristen, innan jag dör. Gud har gifwit mig det rikligare,
än jag kunde tänka. Jag har fått se dig försmå wärldens
lycka och bli hans tjänare. Hwad gör jag längre här?“
11. Jag minns icke rätt, hwad jag swarade härpå.
Wisst är, att knappt fem dagar senare eller något mer
sjuknade hon i feber. Under sjukdomen föll hon en dag
i wanmakt och förlorade för en kort stund medwetandet.
Wi skyndade till. Hon kom snart till sig igen, och då
hon blef warse mig och min bror wid sängen, sade hon
liksom frågande: “Hwar war jag?“ Wi stodo där slagna
af sorg. Hon såg på oss och tillade: “Här skolen J
begrafwa er mor.“ Jag teg och hämmade gråten. Men
min bror sade något om, att han tyckte det skulle wara
lyckligare för henne att dö hemma än i främmande land.
Då såg hon ängsligt och förebrående på honom och
wände sig till mig. “Hör hur han säger!“ Strax
därefter sade hon till oss bägge: “Begrafwen denna min kropp
hwar I wiljen; låt den omsorgen icke bekymra er. Endast
ett ber jag eder om, tänken alltid på mig wid Herrens
altare, hwarhelst I befinnen eder!“ Sedan hon fått fram
denna önskan så godt hon kunde, tystnade hon, och
sjukdomen förwärrades.
Men jag tänkte på dina gåfwor, du osynlige Gud,
som du lägger i dina trognas hjärtan och som alstra
sköna frukter, och jag gladde mig och tackade dig. Ty
jag mindes, hur ifrigt hon alltjämt sysselsatt sig med sin
graf, som hon hade på förhand gjort i ordning wid sidan
af sin makes. Då de lefwat i sådan endräkt med
hwarandra, önskade hon, i mänsklig oförmåga att fatta det
gudomliga, den tillökningen i deras lycka, att det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
