Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägas, att hon trots den långa flyttningen öfwer hafwet
fått sig beskärdt, att samma jord skulle täcka båda
makarnes förenade stoft. Jag wisste icke, när denna fåfängliga
önskan börjat förswinna ur hennes hjärta genom din
godhets rikedom, och jag undrade och fröjdade mig öfwer,
att hon på detta sätt låtit mig weta det. Dock war det
redan tydligt af hennes ord wid wårt samtal wid fönstret:
“hwad gör jag längre här?“, att hon icke längre
åstundade att dö i sitt fädernesland. Senare hörde jag, att
hon en dag i Ostia hade talat med moderligt förtroende
med några af mina wänner, när jag icke war närwarande,
om sitt ringaktande af detta lif och om dödens lycka.
Och då de häpnade öfwer en sådan själsstyrka hos en
kwinna — ack, du, Herre, hade gifwit henne den! — och
frågade, om hon icke fruktade att lämna sin kropp så
långt borta från sitt land, swarade hon: “För Gud finns
intet “långt borta“. Det är ingen fara, att icke han wid
wärldens slut skall weta, hwar han skall uppwäcka mig.“
Efter nio dagars sjukdom fick denna fromma och
innerliga själ förlossning. Hon war då femtiofem, jag
trettiotwå år gammal.
12. Jag tillslöt hennes ögon. En öfwerwäldigande
sorg stockade sig i mitt hjärta och wille flöda öfwer i
tårar. Men med en wåldsam ansträngning hejdade jag
gråten, så att jag icke hade några tårar mer, och led
bittert i denna kamp.
När hon utandats sin sista suck, brast Adeodatus
ut i högljudd jämmer. Men wi hjälptes åt att hålla
honom tillbaka och tysta honom. Äfwen det barnsliga
hos mig, som wille utgjuta sig i gråt, hejdades genom
ynglingens hjärteutbrott och förhöll sig stilla. Wi funno
det icke wärdigt att fira en sådan död med klagan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
