Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjunde missbruket (28:e art.). Att biskoparne sammanblandat predikoämbetet och det världsliga regementet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 Augsburgiska Bekännelsen. 1. o. 2. Missbr. (22. o. 23. Art.)
på nycklamakten, icke allenast
upptänkt och instiftat nva
gudstjänster, med förbehåll för vissa
fall, och med tyranniska
bannlysningar besvärat samvetena; utan
de togo sig ock med ifver före att
utdela konungariken på jorden
och afsätta kejsare och konungar
ifrån deras herradömen. Dessa
påfvars fel hafva många
gudfruk-tiga och lärda män i Guds
församling långt före denna tid ogillat
och klandrat. Därföre hafva våra
lärare af de viktigaste orsaker,
för att hugsvala och trösta
samvetena, blifvit förmådda att
tillkännagifva och kungöra den
åtskillnad, som är emellan
predikoämbetet och det värdsliga
regementet, och hafva lärt, att man skall
bägge delarna för Guds
befallnings skull vördsamt akta och i
ära hålla såsom Guds högsta
gåfvor på jorden.
Men om predikoämbetet och
biskoparnes rätta kall lära våra
predikanter efter evangelii grund
sålunda: det är en fullmakt eller
Guds befallning att predika
evangelium, förlåta eller ock behålla
synderna och till att utskifta
sakramenterna. Ty med sådan
befallning har vår Herre Kristus
utsändt apostlarne, Joh. 20: »Såsom
Fadren hafver mig sändt, så
sänder ock jag eder. Tagen den Helige
Ande, hvilka I synderna
förlåten, dem förlåtas de, och hvilka
I behållen dem, dem äro de
behållna». Mark. 16: »Gån titi hela
världen och prediken evangelium
för alla kreatur», o. s. v.
Detta biskopskalls och ämbetes
makt brukar man allenast till att
lära och predika Guds ord, så ock
till att utdela sakramenterna ibland
många eller ibland få, eftersom
kallet kräfver; ty därmed gifvas
icke timliga utan eviga håfvor,
nämligen den eviga rättf ärdigheten,
den Helige Ande och det eviga
lifvet. Dessa håfvor kan man icke
annorlunda bekomma än genom
! predikoämbetet, som består i
or-i dets predikan och sakramenternas
utdelning, såsom Paulus säger,
Rom. 1: »Evangelium är Guds
kraft alla dem till salighet, som
tro» o. s. v.
Därföre, emedan
predikoämbetets kraft meddelar oss eviga
håfvor och varder allenast genom
or-1 dets tjänst brukadt och öfvadt,
förhindrar det icke det världsliga
regementet, liksom konsten att sjunga
icke heller kan hindra detsamma.
Ty det världsliga regementet
umgås med andra saker än det heliga
evangelium. Världslig öfverhet
beskyddar icke våra själar utan våra
kroppar och andra lekamliga ting
emot utvärtes våld och uppenbar
orätt och straffar människorna
med svärd och lekamligt straff
för att uppehålla världslig
rättfärdighet och fred.
Därföre skall man dessa bägge
regementen, det andliga och det
världsliga, icke sammanblanda.
Ty det andliga regementet har sin
särskilda befallning att predika
evangelium och utskifta
sakramenterna. Det skall icke inträda uti ett
annat kall, icke utskifta
konungariken på jorden, icke omintetgöra
världslig lag, icke afskaffa den
till-I börliga hörsamhet, man är pliktig
! öfverheten, icke förhindra, att lag
och rätt hafva sin gång i
världsliga ordningar eller handel och
vandel, icke föreskrifva öfverhe-’
ten någon lag, på hvad sätt hon
skall ordna och inrätta regementet;
såsom Kristus själf säger, Joh. 19:
»Mitt rike är icke af denna
världen»; och likaså, Luk. 12: »Hvem
har skickat mig till en domare eller
skiftare öfver eder»? Och Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
