Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjunde missbruket (28:e art.). Att biskoparne sammanblandat predikoämbetet och det världsliga regementet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Augsburgiska Bekännelsen. 3. Missbr. (24. Art.)
säger till Filipp. uti det 3:dje kap.:
» Vårt borgerskap är i himmelen»
o. s. v. och i den andra episteln
till Korint, kap. 10: »Våra
krigs-vapen äro icke köttsliga utan
mäktiga för Gud att nederslå fästen,
med hvilka vi kullslå de anslag
och all höghet, som upphäfver sig
emot Guds kunskap, och
tillfångataga allt förnuft under Kristi
lydnad» o. s. v. Sålunda åtskilja våra
lärare dessa två regementens
ämbeten och befalla, att man skall
akta dem båda ärligen och
vördsamt och erkänna dem båda vara
Guds gåfva och synnerliga
välgärning.
Om biskoparne hafva någon
makt till att bruka det världsliga
svärdet, så hafva de den makten
icke af Guds ords befallning utan
hafva henne efter världslig rätt af
kejsare och konungar till skänks
bekommit till att regera och
försvara sina timliga håfvor i
utvärtes måtto, och detta är dock ett
helt annat kall än predikoämbetet.
Därföre när man frågar om
biskoparnes rättighet och fullmakt,
skall man åtskilja det
världsliga regementet ifrån det andliga.
Men af Guds ord eller (som de
tala) efter gudomlig rätt hafva
biskoparne ingen rättighet eller
makt såsom biskopar, det är
såsom de, åt hvilka ordets och
sak-ramenternas tjänst är befalld, utan
att förlåta synderna, att lära och
veta den rätta läran, förkasta all
lära, som icke öfverensstämmer
med evangelium, och utesluta utur
den kristliga församlingens
gemenskap de ogudaktiga, hvilkas
©gudaktighet är uppenbar, utan
världslig makt och välde, allenast med
Guds ord. Och i så måtto är
Guds församling i allo pliktig
efter gudomlig rätt bevisa biskopen
hörsamhet och lydnad, såsom
Kristus själf befallt har hos Luk.
i det 10:de kap.: »Hvilken edet
hör, han hör mig» o. s. v.
Men när biskoparne lära eller
stadga något, som är emot
evangelium, då hafva församlingarna
Guds befallning, som förbjuder
bevisa dem någon lydnad och
hörsamhet, ty i Matt. 7 säger Kristus:
<’ Vakten eder för de falska
profeter, som komma till eder i
fårakläder ;« och Paulus Gal. 1: «Om
ock vi eller en ängel af himmelen
annorlunda predikade evangelium
för eder, än vi eder predikat hafva,
han vare förbannadoch 2
Korint. 13: « Vi kunna intet emot
sanningen utan med sanningenOch:
«Efter den makt, som Herren har
gifvit mig till förbättring och icke
till fördärf’.« Sammalunda
befaller ock den gamla kyrkolagen 2
quæst. 7 cap. Sacerdotes&cap.
Oves. Och Augustinus säger emot
Petiliani bref, att de biskopar, som
eljest vilja följa den rätta läran,
skall man icke hålla med, om de
tilläfventyrs någonstädes fela eller
halva fattat någon mening, som är
emot den gudomliga heliga skrift.
Men om biskoparne eljest hafva
någon makt eller myndighet till
att rannsaka om några vissa saker,
såsom om äktenskapssaker och
tionden o. s. v., hafva de den efter
världslig rätt. Och om
biskoparne äro försumliga i dessa saker,
då böra furstarne, om de ock göra
det ogärna, förskaffa sina
undersåtar rätt uti sådana fall, för att
kunna uppehålla fred.
Vidare disputeras ock, om
biskoparne eller kyrkoherdarne
hafva makt till att stifta nya
ceremonier uti Guds församling och
göra nya stadgar om särskild mat,
helgedagar och prästernas olika
kall och grader. De, som tillegna
biskoparne denna makt, anföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
