Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 119
städes uti Skriften: »Eder lön skall
vara mycken» *. Om våra
motståndare tycka, att detta är
stridande emot hvarannat, så må de
själfva det utreda. Men de äro
föga rättvisa domare; ty det ordet
gåfva utelämna de, de utelämna
ock själfva grunden till hela denna
sak och upptaga endast det ordet
lön och uttyda det ganska illa, icke
allenast emot den heliga skrift utan
ock emot det brukliga sättet att
tala. Häraf slüta de, att emedan
uti Skriften nämnes det ordet lön,
därföre äro våra gärningar af den
beskaffenhet, att de äro den
lösepenning, genom hvilken vi hafva
rätt till det eviga lifvet, så att
efter våra motståndares tankar och
mening äro våra gärningar värda
Guds nåd och det eviga lifvet och
behöfva icke hvarken
barmhärtigheten, medlaren Kristus eller tron.
Detta är alldeles ett nytt och
ovanligt sätt att göra slutsatser: Vi
finna här ordet lön, därföre
behöfva vi icke medlaren Kristus
eller tron, genom hvilken vi hafva
en fri tillgång till Gud för Kristi
skull och icke för gärningarnas
skull. Men hvem ser icke, att
detta är utan sammanhang? Vi
vilja icke här strida om det ordet
lön; utan därom är frågan, om
våra goda verk och gärningar af
sig själfva äro värdiga Guds nåd
och det eviga lifvet, eller ock om
de behaga Gud allenast genom
tron, som emottager medlaren
Kristus? Våra vedersakare
tillägna icke allenast våra gärningar,
att de äro värda Guds nåd och
det eviga lifvet, utan de föregifva
ock, att man kan hafva
öfverlopps-gärningar, hvilka man kan skänka
till andra, att de därigenom må
rättfärdiga varda, såsom vi ock
halva exempel, att munkarne
understundom sälja sina
öfverlopps-förtjänster till andra. Därföre, så
ofta de få höra det enda ordet
lön, så hopsamla de däraf efter
sin vana sådana styggelser: det
eviga lifvet, säga de, kallas en
lön, därföre har människan
sådana gärningar, hvilka förtjäna lön;
därföre äro ock gärningarna af
sig själfva förutan medlaren
Kristus Gud behagliga. Ja, emedan
den ene kan hafva större förtjänst
att beropa sig på än den andre,
därföre hafva somliga sina öfver
-loppsgärningar att tillgå, som
kunna komma andra till godo. Och
på det galenskapen måtte vara
fullkomlig, så tillägga de ock vissa
insegel till denna sin gåfva,
sättande en sin ordenskappa på den
döda kroppen till ett vittnesbörd,
att de sin förtjänst bortskänkt till
den döde och honom densamma
tillägnat. Me d dessa och flera
dylika påfund hafva de alldeles
förmörkat Kristi dyra
återlösnings-verk och trons rättfärdighet.
Men vi vilja ej längre träta om
ordet lön. Om våra motståndare
ville allenast medgifva oss det,
att vi genom tron för Kristi skull
varda för rättfärdiga förklarade,
och att våra goda gärningar för
trons skull behaga Gud, så skola
vi sedan om ordet lön snart
komma öfverens. Vi tillstå, att det
eviga lifvet är en lön, emedan det
är en sak, som man oss skyldig
är; men för sitt nådelöfte är Gud
den oss skyldig och ingalunda för
vår förtjänsts skull; ty vår
rättfärdiggörelse är oss lofvad, och som
vi ofvan hafva visat, så är hon
egentligen en Guds gåfva, och med
denna gåfva är löftet om ett evigt
lif förknippadt, eftersom skrifvet
• Luk. 6: 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
