Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Om sakramentets bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XII. Om mässan.
223
munkkåpa är ett tecken af en viss
munkorden. Sedan mena de, att
ett sådant kännetecken
synnerligen har behagat Kristus, nämligen
en måltid till att därmed beteckna
en inbördes vänskap och förening
mellan de kristna; förty måltider
eller gästabud äro tecken af
förbund och vänskap. Men detta är
en världslig och fåfäng mening,
som icke ådagalägger det
förnämsta bruket af de .ting, som af
Gud förordnade äro, utan talar
allenast om kärleks öfvande,
hvilket fåfänga och världsligt sinnade
människor någorlunda förstå, men
talar icke om tron, emedan få
äro, som rätt förstå hvad hon är.
Sakramenterna äro tecken af
Guds vilja emot oss och icke
allenast sådana tecken, hvaraf
människorna sinsemellan känna
hvarandra. Man säger ock rätt, hvad
nya testamentets sakramenter äro,
när man säger, att de äro Guds
nåds tecken. Och emedan uti
sakramentet äro tvenne ting,
tecknet och ordet, så är ordet uti nya
testamentet nådens löfte med
tecknet förbundet. Nya testamentets
löfte är löftet om syndernas
förlåtelse, såsom själfva
instiftelseorden betyga: »Detta är min
lekamen, som för eder utgifven
varder» *: »Detta är mitt blod, det \
nya testamentets, hvilket utgjutet
varder för mänga till syndernas
förlåtelse» **. Ordet tillbjuder
fördenskull syndernas förlåtelse, och
ceremonien eller det utvärtes
tecknet är liksom en ordets
målning eller, såsom Paulus det
kallar, ett insegel, som visar oss
löftet. Därföre såsom löftet är
onyttigt, så framt det icke med tron
anammas, alltså är ock ceremo- \
nien eller det utvärtes tecknet i
onyttigt, så framt icke tron
kommer därtill, som visserligen tror,
att syndernas förlåtelse här
till-bjudes. Och denna tro upprättar
de förkrossade hjärtan. Och
såsom ordet är gifvet till att
uppväcka denna tro, alltså är ock
sakramentet instiftadt, att det
utvärtes tecknet, som synes för
ögonen, må röra och beveka våra
hjärtan att tro. Ty genom dessa,
nämligen genom ordet och
sakramentet, verkar den Helige Ande.
Och ett sådant sakramentets
bruk, när tron lefvandegör de
förskräckta hjärtan, det är en rätt
nya testamentets gudstjänst, förty
det nya testamentets gudstjänst
sker invärtes uti hjärtat och har
andliga rörelser, att den gamle
Adam varder uti oss dödad och
vi genom den Helige Ande blifva
pånyttfödda och lefvandegjorda.
Och till detta bruk- har Kristus
instiftat sakramentet, när han
befaller och säger: detta gören till
min åminnelse. Ty att göra
något till Kristi åminnelse, det är
icke något fåfängt utvärtes firande
eller något, som för exemplets
skull är instiftadt, såsom man uti
sorgespelen firar Herkules eller
Ulysses åminnelse; utan det är
att ihågkomma och påminna sig
Kristi nådevälgärningar och dem
med tron omfatta och anamma,
att vi därigenom må blifva
lefvandegjorda. Därföre säger
psalmisten: "Han har gjort en
åminnelse till sina under, den nådige
och barmhärtige Herren. Han
gifver mat åt dem, som frukta
honom» ***. Ty han gifver tillkänna,
att man skall erkänna och vörda
hans gudomliga vilja, nåd och
barmhärtighet uti denna ceremoni.
Och den tro, som erkänner och
* Luk. 22: 19. " Matt. 26: 28. *" Ps. lit: 4, 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
