Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Om mässans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XII. Om mässan.
225
Om mässans namn.
Våra motståndare åberopa sig
jämväl på grammatiken och taga
sina skäl och bevis af mässans
olika namn; men härvid
behöfva vi icke vara vidlyftiga. Ty
det följer icke, att mässan,
änskönt den kallas ett offer, är ett
sådant verk, som af dess blotta
hållande förskaffar Guds nåd
eller, för andra hållet, förtjänar dem
syndernas förlåtelse m. m.
Sedan säga de, att ordet liturgi
betyder ett offer; och grekerna kalla
mässan en liturgia, så skall väl
hon ock vara ett offer. Men
hvarföre gå de här förbi mässans
gamla namn, hvarmed hon
kallades en synaxis, en sammankomst
eller gemenskap, som visar, att
mässan fordom varit, där många
kommit tillsammans att blilva
delaktiga af den heliga nattvarden.
Men vi vilja nu tala om
ordet liturgia. Detta ord betyder
icke egentligen något offer utan
snarare en offentlig tjänsts
förrättande och lämpar sig bekvämt
till vår mening, nämligen att en
Guds ords tjänare, då han står
vid altaret och med böner helgar
brödet och vinet, utdelar tillika
med brödet och vinet Kristi sanna
lekamen och blod ibland folket,
liksom en Guds ords tjänare, då
han lär, utdelar evangelium åt
folket, såsom Paulus säger: »Där
skall man hälla oss Jore, att vi
äro Kristi tjänare och skaffare till
Guds hemlighet, det är evangelii
och sakramenternas» *. Och 2 Kor.
ö: »Sä äro vi nu sändningabud
i Kristi stad; ty Gud fömianar
genom oss; sä bedja vi nu i
Kristi stad: läten försona eder med
Gud» ** m. m. Således kan or-1
det liturgia bekvämt lämpas till
predikoämbetets tjänst. Ty det
är ett gammalt ord, som är
brukadt om offentliga statstjänster,
och betyder hos grekerna ibland
annat allmänna pålagor, såsom
skatter och utskylder, eller
allmänt sammanskott till en flottas
utredning eller annat dylikt,
såsom Demostenes4 uti sitt tal
emot Leptines betygar, hvarest
han förnämligast handlar om
offentliga tjänster och friheter, och
säger ibland annat: »Leptines lär
nog förebära, att några ovärdiga
människor vedersaka ràg
åeitsq-yias, allmänna besvär och pålagor,
sedan vissa friheter blifvit dem
förunnade». Sålunda hafva de ock
talat på romarnes tider, såsom
kejsar Pertinax5 visar uti ett
påbud angående skattefrihetsrätt,
sägande: »änskönt barnens antal
eller myckenhet icke befriar
föräldrarna ifrån naoav XemtgyiCtv,
det är alla allmänna besvär och
pålagor. Så skrifver ock en, som
utgifvit förklaringar öfver
Demostenes, att liturgia är en art af
skatter och pålagor, såsom
omkostnader på lekar,
skeppsutrustningar, öfningshus och flera
sådana allmänna byggnader. Paulus
har brukat ordet liturgia för en
undsättning eller samlad hjälp till
de fattigas och heligas nödtorft,
då han säger 2 Kor. 9: »Denna
undsättning uppfyller icke
allenast den brist, som helgonen
hafva, utan jämväl öfverflödar
därtill, att många tacka Gud, de som
denna hjälp väl täckes» ***. Och
Phil. 2: 25 kallar han Epaphroditus
ÅeirsQyöv, eller den, som tjänte
honom uti hans nödtorft, hvarest
sannerligen icke förstås någon
munk eller mässoffers tjänare.
* 1 Kor. 4: 1. ** 2 Kor. 5: 20. *" 2 Kor. 9: 12.
Luth. Kyrkans BekännelaeskTifter.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
