Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - Om påfvens makt och företräde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279 Schmalk. art. Om påfvens makt.
hela kyrkans beslut; men detta
är ju att göra sig själf till Gud,
när man hvarken vill underkasta
sig kyrkans eller någon annans
dorn. Slutligen försvarar han dessa
så grufliga villfarelser och denna
ogudaktighet med den största
grymhet, i det han låter förgöra
dem, som icke hålla med
honom.
Emedan härmed är så
beskaffadt, böra alla kristna akta sig,
att de icke göra sig delaktiga af I
denna påfvens falska lära, hädel-|
ser och otillbörliga tyranni; utan
de böra öfvergifva och förbanna
påfven och hans anhang såsom
ett antikrists rike, såsom Kristus
har befallt,Matt. 7: 15:»Vakten eder
för de falska profeter.» Och Paulus
bjuder, 2 Kor. 6: i4, att man skall fly
falska lärare och förbanna dem
såsom styggelser, sägande:
»Dragen icke uti främmande ok med
de otrogna, ty hvad delaktighet
har ljuset med mörkret?»
Det är svårt att afsöndra sig
ifrån så många folks enhälliga
mening och att kallas skismatiker.
Men det är Guds befallning till
alla, att de icke skola hafva att
skaffa med falsk lära och ett
otillbörligt tyranni, dem icke heller
försvara. Därföre äro ock våra
samveten tillräckligt ursäktade;
ty villfarelserna i påfvedömet äro
ögonskenliga och den heliga skrift
i"opar med all makt, att dessa
villfarelser äro djäflames och
antikrists lära. Det är ju ett
uppenbart afguderi i mässornas
missbruk, hvilka så väl annars äro
syndiga, som ock oförskämdt
användas till den skamligaste vinning.
Läran om bot och bättring är af
påfven och hans anhängare
alldeles förfalskad, ty de lära, att
synderna varda förlåtna för våra :
egna goda verks och gärningars
skull; sedan bjuda de dock, att
man skall tvifla, om synderna äro
förlåtna. Ingenstädes lära de, att
synderna förlåtas för Kristi skull
utan förtjänst, samt att vi genom
denna tro bekomma syndernas
förlåtelse. Således fördunkla de
den ära, som tillkommer Kristus,
och bortröfva för människorna
deras vissa och fasta samvetströst
såsom ock afskaffa den rätta
gudstjänsten, nämligen trons öfning,
som kämpar med otron och
förtviflan. Sammaledes hafva de
förmörkat läran om synden och
uppdiktat det, att man måste
uppräkna alla sina synder, hvaraf
följt många villfarelser och
ändtligen förtviflan. Härjämte hafva
de upptänkt egna
tillfyllestgörelser, genom hvilka Kristi
välgärningar ock varda förmörkade.
Af dessa hafva aflatsbref tagit
sin begynnelse, hvilka äro idel
lögn, som man uppdiktat för
vinnings skull. Huru stora missbruk
och grufligt afguderi hafva icke
sedan kommit af helgonens
åkallande? Hvilka grofva laster har icke
äktenskapets förbjudande
åstadkommit? Huru mycket har icke
evangelium blifvit förmörkadt
genom deras lära om klosterlöften?
Därvid hafva de uppdiktat, att
sådana löften äro en rättfärdighet,
som gäller inför Gud och
förtjänar syndernas förlåtelse. Sålunda
hafva de förvändt Kristi
välgärningar i människostadgar och
alldeles utrotat läran om tron. De
hafva utgifvit sina dåraktiga
stadgar för en rätt gudstjänst och
fullkomlighet, hafva ock satt dem
framför de verk, som Gud har
påbjudit och af hvar och en uti
hans kallelse fordrar. Dessa
villfarelser bör man icke hålla för
små och ringa, ty de skämma
Kristi ära och fördärfva själarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
