Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
varda tröga att bedja. Ty det är
nog mycket, som felar oss
allesamman men i synnerhet det, att
ingen af oss ser eller känner allt
■detta. Därföre vill ock Gud på
det högsta, att du i bönen klagar
och framställer den nöd, som
trycker dig, icke som om han vore
okunnig därom, utan för att ditt
hjärta må upptändas att desto
mera och starkare begära, och
för att du åtminstone på det
vidaste må utsträcka och upplåta
din mantel att undfå och emottaga
mycket godt.
Därföre borde vi strax från
barndomen vänja oss att hvar och
en dagligen bedja lör sin egen
nöd, där han känner något, som
honom tillstöter, så ock för andra
människor, ibland hvilka man
vistas, såsom för predikanter,
öfverhet, grannar, husfolk och andra,
och alltid, som sagdt är, förehålla
Gud hans eget bud och löfte och
icke tvifla, att han ju skall höra
våra böner. Detta säger jag
därföre, att jag gärna vill, att folket
sådant fatta kunde och däraf åter
igen lära att rätt bedja och icke
lefva så vårdslöst utan all gudlig
andakt, hvaraf de dagligen blifva
oskickligare att bedja, hvilket ock
djäfvulen gärna vill hafva och
hvartill han hjälper med all sin
kraft; ty han finner väl, huru stor
skada en flitig och andäktig bön
tillfogar honom.
Ty det böra vi veta, att allt vårt
beskydd och försvar står endast
i bönen, emedan vi äro allt för
svaga att strida och emotstå
djäfvulen, hans makt och anhang,
som oss anfäkta, så att de väl
kunde oss förjaga och trampa
under fötterna. Därföre skola vi
med all flit gripa till vapen, med
hvilka vi kristna kunna motstå
djäfvulen. Ty hvad menar du det
är, som hittills uträttat så stora
ting, att våra fienders rådslag
blifvit om intet, deras onda
uppsåt kommit i dagsljuset, mord och
hemliga uppror hindrats och däm-’
pats, hvarigenom djäfvulen tänkt
att undertrycka oss tillika med
evangelii lära, om icke några
fromma och gudfruktiga människors
bön hade hindrat sådant och
kommit emellan såsom en kopparmur
och värnat oss? Eljest hade våra
ovänner fått skåda ett mycket
blodigare spel, nämligen huru
djäfvulen skulle hafva fördränkt hela
Tyskland i dess eget blod. De
må nu djärft och spotskt le häråt
och därmed drifva sitt begabberi,
men vi vilja vara både dem och
djäfvulen genom bönen nog starka,
om vi allenast flitigt bedja och
icke förtröttas. Ty hvarest en
from och gudfruktig kristen
sålunda beder: Himmelske och
allsmäktige Fader, jag beder, att du
låter din vilja ske; så svarar Gud
strax i höjden: Ja, kära barn, du
må vara alldeles försäkrad, att
den skall så ske, djäfvulen och
världen till trots.
Vare detta nu sagdt till
förmaning, att vi framför allt må lära
att högt akta bönen och
tillbörligen åtskilja det långa
munpladd-randet ifrån en orätt bön.
Ingalunda förkasta vi bönerna utan
allenast det onytttiga ropet och
mumlandet, såsom ock Kristus
själf i bönen förbjuder det
besvärliga och långa pladdrandet, hvaraf
människan vill varda ansedd. Nu
vilja vi på det kortaste och
klaraste, som ske kan, afhandla och
betrakta själfva bönen, som han
lärt oss. Och äro i dessa sju
stycken eller böner alla våra behof i
ordning sammanfattade, .af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
