Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38b Luthers större kateke.
•s. 4:e hufvudstycket.
hvilket dock ingalnnda är fallet
(som nu är bevisadt), så vore
likväl dopet rätt och giltigt, så att
ingen bör å nyo döpa dem,
likasom intet fattas altarets
sakrament, änskönt någon i ett ondt
uppsåt beginge det; icke heller
kunde man medgifva, att en
sådan på samma timme för det
förra missbruket skulle å nyo
släppas därtill, såsom hade han näst
förut icke undfått ett rätt
sakrament. Detta vore att på det
högsta lasta och försmäda
sakramentet. På hvad sätt skulle Guds ord
och instiftelse varda om intet
genom vårt missbruk?
Därföre säger jag, om du icke
tillförene rätteligen har trott, så
tro ännu och säg sålunda: Dopet
liar väl varit riktigt, men jag,
arme syndare, har icke rätt
anammat det. Ty både jag själf och
alla andra, som döpas, måste
inför Gud göra en sådan
bekännelse: Jag kommer fram med min
och andras tro; dock bygger jag
icke därpå, att jag fullt och visst
tror, och att många bedja för mig,
men jag grundar min förtröstan
därpå, att detta är ditt ord och
befallning; liksom, när jag begår
Herrens nattvard för att
bekomma Jesu sanna lekamen och blod,
jag då icke förlitar mig på min
tro utan på Kristi ord,
anbefallande Gud min tro, ehvad hon är
-vag eller stark. Men det håller
iag för fast och visst, att jag efter
Guds befallning bör gå därtill, äta
och dricka m. m., och att han
gifver mig sin lekamen och blod,
hvilket för mig aldrig kan varda
osant eller bedraga mig.
På detta sätt göra vi ock med
de små barnens dop. Vi
frambära ett spädt barn till Guds
församlings tjänare att döpas i hopp
och förtröstan, att det visserligen
tror, och vi bedja tillika, att Gud
ville gifva samma barn tron, men
därföre döpa vi det icke, utan
fastmera efter Gud anbefallt oss
att göra detta. Hvarföre det? Jo,
därföre att vi äro förvissade, att
Gud icke ljuger. Jag och min
nästa, korteligen, alla människor
kunna vilsefara och bedraga, men
Guds ord kan hvarken fela eller
bedraga.
Därföre äro de alltför förmätna
och grofva andar, som göra
sådant inkast och slutsats: Där tron
icke är, där kan ej heller vara
någon rätt döpelse. Det är
såsom jag ville sluta sålunda: om
jag icke har tron, så är Kristus
intet; eller sålunda: om jag icke
lyder och efterkommer mina
förmäns befallningar, så äro
öfverheten och föräldrarna intet. Månne
det är en riktig och giltig
slutsats, att när någon icke gör det,
han borde göra, så följer däraf,
att tinget i sig själft är intet eller
ogilt? Nej, vänd snarare om detta
skäl och gör en sådan slutsats:
Därföre bör man hålla dopet i
högsta värde och för ett rätt dop,
efter det af människorna icke rätt
är mottaget. Ty om dopet i sig
själft icke vore rätt, så kunde man
ingalunda missbruka det eller
genom dess missbruk sig försynda.
Man plägar allmänt säga: abusus
non tollit, sed cønfirmat
substan-tiam, det är, missbruket borttager
icke själfva tingets väsende utan
bekräftar detsamma. Ty guldet
blifver icke dess mindre guld,
ändock en sköka med skam och
vanära bär det på sig.
Därföre vare det nu en gång
afgjordt, att dopet alltid är rätt
och förblifver i sitt fulla väsende,
äfven om allenast en enda
människa blefve döpt och hon icke
heller rätteligen trodde. Ty hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
