Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - I. Om arfsynden - II. Om den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. I. 2. Om den fria viljan.
405
inrotad i och vidlåder människans
natur, substans och väsende, så
att, äfven om alls ingen vrång
tanke någonsin uppstege i
människans fördärfvare hjärta, intet
fåfängt ord framfördes, intet ondt
fverk eller gärning företoges, är
likväl naturen fördärfvad genom
arfsynden, som är oss medfödd
genom vårt fördärfvade ursprung,
hvilken ock är källan till alla
andra synder, som kallas
verksynder, såsom onda tankar, osedigt
tal och olofliga och skändliga
gärningar. Ty så läsa vi hos Matt.
15: «Af hjärtat utgå onda
tankan, och i Mos. 6: 8.:
«Människans hjärtas uppsåt är ondt
alltifrån ungdomen«.
Men man måste noga iakttaga
den olika betydelsen af ordet
natur, hvilket ords tvetydighet
manicheerna missbruka till att
fördölja sin villomening och
hvarigenom de föra många enfaldiga
människor i villfarelse. Tv
stundom bemärker det ordet (natur)
själfva människans väsende, såsom
när vi säga: Gud har skapat den
mänskliga naturen. Stundom
betyder det något tings kynne,
beskaffenhet, brist eller fel,
inplan-tadt i och vidhängande själfva na
turen, såsom då man säger:
Ormens natur är att sticka,
människans natur är att synda, och
människans natur är intet annat
än synd. Uti denna andra
bemärkelse betyder ordet (natur) icke
själfva människans väsende utan
något annat, som är inplantadt uti
och vidlåder naturen eller hennes
väsende. ’
Hvad nu angår de latinska
orden substantia och accidens, så,
alldenstund de icke äro Skriftens ord
därjämte ock af menige man icke
förstås, bör man gå dem förbi
uti allmänna Guds ords predik-
ningar, med hvilka de olärda och
enfaldiga undervisas, och därifrån
förskona dem.
Men i skolorna och bland de
lärda, som veta hvad de betyda,
och de som kunna bruka dem rätt
och utan missbruk, skall man uti
disputationer om arfsynden
behålla dem; ty med dessa ord kan
man bekvämligt åtskilja ett tings
väsende ifrån det, som utvärtes
ifrån tillfaller det, eller som af en
tillfällighet vidlåder det.
Ty med dessa ord kan man
allra tydligast visa åtskillnaden
emellan Guds verk och djäfvulens
verk; ty djäfvulen kan icke skapa
någon substans eller varelse, utan
allenast genom en tillfällighet och
Guds tillstädjelse fördärfva den
af Gud skapade varelsen.
II. Om den fria viljan.
Status controversiæ.
Hufvudfrågan uti denna tvist.
Emedan människans vilja kan
på fyra sätt betraktas: först
huru hon var före fallet; därnäst
hüru hon blef efter fallet; för det
tredje hurudan hon är efter nya
födelsen; för det fjärde huru hon
skall blifva efter uppståndelsen;
så är nu hufvudfrågan om
människans vilja och krafter i det
andra tillståndet, hvad en människa
efter våra första föräldrars fall
före nya födelsen har för krafter
af sig själf uti andliga ting; om
hon af egna krafter, förrän hon
blifver genom den Helige Ande
född på nytt, kan skicka och
bereda sig till Guds nåd; desslikes
om hon kan emottaga och fatta
Guds nåd, som henne genom den
Helige Ande uti ordet och
sakramenterna, som Gud förordnat,
varder tillbjuden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
