Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - II. Om den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. I. 2. Om den fria viljan. 407
ske, att människan gör allt utaf|
tvång, jämväl ock det hon gör i
utvärtes saker, och att hon tving-1
as till att bedrifva onda verk och
missgärningar, såsom otukt, rof,
mord, tjufnad och annat slikt.
Vi förkasta äfven pelagianernas
grofva villfarelse, hvilka icke
hafva tvekat föregitva, att människan
själf af egna krafter och utan den
Helige Andes nåd förmår att
omvända sig till Gud, tro evangelium,
af hjärtat lyda Guds lag och
således förtjäna sig syndernas
förlåtelse och eget lif. Utom dessa
villfarelser förkasta vi också
se-mipelagianernas2 falska lära,
hvilka föregifva, att en människa väl
af sina egna krafter kan begynna
sin omvändelse men icke fullborda
henne förutan den Helige Andes
nåd.
Likaledes ock, när det läres, att
ehuru en människa, som icke är
pånyttfödd, i anseende till den fria
viljan, före den nya födelsen är
för svag för att förmå begynna
sin omvändelse och af egna
krafter omvända sig till Gud samt af
allt hjärta bevisa Guds lag
hörsamhet och lydnad; dock likväl,
om den Helige Ande genom
ordets predikan gör en begynnelse
därtill och uti ordet tillbjuder
människan sin nåd, så kan människans
vilja af sina egna och naturliga
krafter till viss grad bidraga och
medverka något, ehuru litet, svagt
och ringa det är, till sin
omvändelse och af sig själf skicka och
bereda sig till Guds nåd, henne
mottaga och omfatta samt tro
evangelium.
Så ock, att människan efter nya
födelsen kan till fyllest hålla och
fullgöra Guds lag, och att detta
uppfyllande är vår rättfärdighet
för Gud, hvarigenom vi förtjäna
det eviga lilvet.
Därjämte förkasta och fördöma
Vi enthusiasternas3 villfarelse,
hvilka uppdikta, att Gud omedelbart,
förutan Guds ords hörande och
förutan sakramenternas bruk,
drager människorna till sig, upplyser,
gör dem rättfärdiga och saliga.
Likaledes, att Gud uti
människans omvändelse och nya födelse
helt och hållet utrotar den gamle
Adams substans och väsende, i
synnerhet den förnuftiga själen,
och uti omvändelsen och den nya
födelsen skapar ett nytt själens
väsende af intet.
Likaledes, när dessa talesätt
brukas utan förklaring, nämligen att
människans vilja före
omvändelsen, uti själfva omvändelsen och
efter densamma emotstår den
Helige Ande, och att den Helige
Ande gifves dem, som af
uppsåt och ihärdigt honom emotstå.
Detta är icke rätt taladt; ty Gud
gör uti människornas omvändelse
villiga af de ovilliga och bor uti
dem, som villiga äro, såsom
Augustinus talar.
Men hvad angår några så väl
fädernas som nya lärares uttryck,
nämligen: Gud drager, men han
drager dem som vilja; så ock:
människans vilja uti omvändelsen
är icke fåfäng utan verkar något;
så anse vi, att dessa uttryck icke
äro enliga med de hälsosamma
ords eftersyn; alldenstund dessa
uttryck anföras till att stadfästa
den falska meningen om den fria
viljans krafter uti människans
omvändelse emot den lära, som
tillägnar sådant Guds nåd allena. Och
därföre anse vi, att man bör
af-hålla sig ifrån sådana talesätt, när
man handlar om människans
omvändelse till Gud.
Men däremot läres
rätteligen; att Gud uti omvändelsen
genom den Helige Andes dragande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
