Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - I. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 1. Om arfsynden. 443
Och för detta fördärfs skull
anklagas och fördömes hela
människans fördärfvade natur genom
lagen, så framt icke synden
blifver för Kristi skull förlåten. Men
lagen anklagar och fördömer icke
vår natur därföre, att vi äro
människor, af Gud skapade, utan för
den orsak, att vi äro syndare och
onda. Ej heller anklagar och
fördömer lagen vår natur, så vida
som hon också efter fallet uti oss
är Guds verk och skapelse, utan
därföre och så vida som hon är
genom synden besmittad och
fördärfvad.
Men ehuru nu arfsynden har
liksom ett andligt förgift och en
förskräcklig spetälska (såsom d:r
Luther talar) besmittat och
fördärfvat hela människans natur och
det i så måtto, att dessa tvenne
ting, själfva naturen för sig och
arfsynden för sig allena, ej kunna
numera särskildt ögonskenligen
utvisas; så är likväl icke den
fördärfvade naturen eller den
fördärfvade människans varelse, kropp
och själ, eller människan själf,
som af Gud skapad är — uti
hvilken arfsynden bor (i anseende
hvartill människans natur, varelse
och ändtligen hela människan är
fördärfvad) — ett och detsamma
som själfva arfsynden, som bor
uti människans natur eller väsende
och fördärfvar henne. Liksom uti
en lekamlig spetälska själfva den
spetälska kroppen och spetälskan,
som är i kroppen, äro icke ett
och detsamma, om vi vilja
egentligen och tydligt tala därom.
Därföre skall man behålla den
åtskillnad, som är emellan vår
natur, sådan som hon är af Gud
skapad och ännu uppehälles, uti
hvilken arfsynden bor, och själfva
arfsynden, som bor i naturen. Ty
dessa två ting kunna och böra i
följd af den heliga skrift särskildt
betraktas, läras och tros.
Och att behålla denna åtskillnad
äro vi nödsakade och tvungna af
vår kristliga tros förnämsta
artiklar. Ty uti den första artikeln
om skapelsen lär den heliga skrift,
att Gud icke allenast före fallet
har skapat människans natur, utan
också att densamma efter fallet
är Guds verk och skapelse. 5
Moseb. 32: 6. Es. 45: 11, 54: 5,
64: 8. Apg. 17: 25. Uppb. 4: 11.
»Dina händer (säger Job. 10: 8)
hafva fliteligen gjort mig och
allesamman beredt mig, och du
nedsänker mig så alldeles? Tänk dock
uppå, att du har gjort mig af ler
och skall åter låta mig komma
till jord igen. Har du icke
mjölkat mig såsom mjölk och i ål it
| mig ystas såsom ost? Du har
klädt mig uti hud och kött; med
ben och senor har du
sammanfogat mig. Lif och välgärning
har du gjort mig, och ditt
uppseende bevarar min ande».
»Jag tackar dig därföre (säger
David, Ps. 139: 14), att jag
underlig gjord är; underliga äro dina
verk, och det besinnar min själ
väl. Mina ben voro dig intet
fördolda, då jag uti det hemliga gjord
i var, då jag skapad vardt nere i
jorden. Dina ögon sågo mig, då
jag ännu oberedd var; och alla
dagar voro uti din bok skrifna,
de ännu varda skulle, och ingen
af dem kommen var».
Och uti Salomos predikarebok
12: 7 är skrifvet: »Stoftet måste
åter komma till jord igen, såsom
det varit hafver, och anden till
Gud igen, den honom gifvit
hafver».
Dessa Skriftens språk vittna
tydligen, att Gud också efter fallet
är människans skapare, som
skapar hennes kropp och själ. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
