Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 Konkordieformeln. 11. / .
Om Herrens nattvard.
kan läsa det utan fasa ännu
mindre uttyda det.
Men det bör ock noga
förklaras, hvilka som äro ovärdiga
gäs-ster uti denna heliga nattvard. Det
äro de, som komma till Herrens
nattvard utan en sann bättring och
ånger och utan en sann tro samt
godt uppsåt att bättra sitt
lefverne. Därigenom att de med
munnen ovärdigt äta Kristi lekamen,
draga de öfver sig domen, det är
både timligt och evigt stralf, och
blifva saker på Herrens lekamen i
och blod.
Men de värdiga gästerna uti
Herrens nattvard äro de i tron svaga,
klenmodiga och bedröfvade
kristna, hvilka, då de hos sig själfva
öfverväga syndernas storhet och
myckenhet, förskräckas; hvilka i
betraktande af sin stora orenhet
hålla sig denna dyra skatt och
Kristi välgärningar ovärdiga;
hvilka känna och begråta sin tros
svaghet och önska ingenting högre, än
att de kunde tjäna Herren Gud
med en stadigare och frimodigare
tro och renare hörsamhet och
lydnad. Dessa (såsom vi hafva sagt)
äro de rätteligen värdiga gäster,
för hvilkas skull och hvilka att
vederkvicka detta härliga
sakrament och heliga måltid är tillredd.
Ty Kristus kallar sådana
människor med den största välvilja,
sägande, Matt. 11: 28: »Kommen till
mig 1 alla, som arbeten och ären
betungade; och jag vill vederkvicka
eder». Och Matt. 9: 12: »De
helbregda behöfva ingen läkare utan
de kranka». Apostelen säger, 2
Kor. 12: 9: »Min kraft», säger
Herren, »är mäktig i de svaga». Och
till romarne, 14: 1, skrifver han:
»Den svage i tron tagen upp».
Och litet därefter: Gud hafver
honom upptagit. Joh. 3: 16: »Hvar
och en som tror på honom» (Guds
Son), antingen han har en stark
eller svag tro, »skall få
evinnerligt lif».
Därföre består värdigheten
hvarken uti trons starkhet eller
svaghet, antingen den är större eller
mindre, utan i Kristi förtjänst. Af
hennes frukt blir den i tron svage
och bedröfvade fadern, som
anhöll om Kristi hjälp att göra hans
eländige son helbregda (Mark. 9:
24), icke mindre delaktig än
patriarken Abraham, apostelen Paulus
i och andra, som haft en stark tro.
Och detta vare nu nog sagdt
om Kristi lekamens och blods
sanna närvaro och tveggehanda
ätande, som antingen sker med.
tron på ett andligt sätt eller med
munnen, hvilket senare är
gemensamt för både värdiga och
ovärdiga.
Men emedan äfven några
tvistigheter hafva uppstått emellan
några teologer af den
Augsburgiska bekännelsen om
konsekra-tionen eller välsignelsen och den
brukliga regeln: intet bör anses
såsom sakrament utom dess bruk
eller den af Gud instiftade
förrättningen; så hafva vi velat äfven
öfver dessa tvenne hufvudstycken
förklara vår enhälliga mening.
Om den förra frågan, som är
om konsekrationen eller
välsignelsen, hålla vi före: att hvarken
någon människas ord eller
gärning, värdighet, förtjänst,
predikantens utsägande däraf eller
kom-munikanternas ätande eller tro
förorsakar Kristi lekamens och blods
närvaro; utan detta allt, att vi uti
nattvarden hafva Kristi lekamen
och blod närvarande, bör helt och
hållet tillskrifvas den allsmäktige
Gudens kraft och vår Herre Jesu
Kristi ord, instiftelse och
förordnande.
j Ty de sanna och allsmäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
