Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503 Konkordieformeln. 11. / . Om Herrens nattvard.
Jesu Kristi ord, som han talade
i första instiftelsen, voro icke
allenast kraftiga uti den första
nattvarden, utan deras kraft och
verkan varar ännu i dag, så att på
alla orter, hvarest Herrens
nattvard hålles efter Kristi instiftelse
och hans ord brukas, blifver Kristi
lekamen och blod sannfärdeligen
närvarande, utdelad och anammad
i kraft af de orden, som Kristus
talade i den första nattvarden.
Förty Kristus själf (där hans
instiftelse iakttages och hans ord
uppläsas öfver brödet och vinet samt
det välsignade brödet och vinet
utdelas) är ock ännu, genom de
upplästa orden, i kraft af den första
instiftelsen, kraftig och verkande
uti sitt ord, som han vill att uti
nattvarden skall upprepas. Denna
vår kristliga mening bekräftar
Chrysostomus med dessa ord:
»Och nu», säger han, »är Kristus,
som har instiftat den måltiden,
ock där tillstädes och välsignar
också den. Ty det är ingen
människa, som gör det framsatta
brödet och vinet till Kristi lekamen
och blod, utan han, som är
korsfäst för oss, Kristus. Af prästens
mun talas orden, men genom Guds
kraft och nåd helgas brödet och
vinet. Detta är, säger han, min
lekamen; med detta ord välsignas
och helgas de uti nattvarden
framsatta elementen. Och såsom de
orden, 1 Mos. 1: 28: »Växen till
och föröken eder och uppfyllen
jorden», äro endast en gång sagda
men hafva alltid sin verkan, i det
naturen i så måtto arbetar på sitt
förökande; så äro ock dessa
orden (detta är min lekamen, detta
är mitt blod) en gång sagda, men
de gifva detta sakrament kraft
och varaktighet på alla ställen,
där Herrens nattvard utdelas, allt
intill denna dag och intill hans
tillkommelse».
D:r Luther skrifver härom på
samma sätt: »Denna hans
befallning och instiftelse kan förmå och
uträtta det, att vi icke utdela och
anamma allenast bröd och vin utan
ock hans lekamen och blod. Ty
j så lyda hans ord: Detta är min
lekamen, detta är mitt blod.
Fördenskull gör ej vårt förrättande
och vårt utsägande det, att brödet
är Kristi lekamen och vinet är
hans blod, utan Kristi befallning
och förordning. Och det plägar
ske allt ifrån nattvardens första
instiftelse allt intill världens ände,
men genom vårt förrättande
utdelas det dagligen».
Äfven på ett annat ställe: »Så
sker ock här, om jag också skulle
säga om alla bröd dessa orden:
detta är Kristi lekamen, skulle
dock därmed intet uträttas. Men
när vi efter hans befallning och
instiftelse vid förrättandet af
Herrens nattvard säga: detta är min
lekamen, då är det sannfärdeligen
hans lekamen, icke för vår
utsagos skull eller att dessa utsagda
ord hafva den kraften, utan efter
Kristus befallt, att vi skola utsäga
dessa orden och göra det, som
han gjorde i den första nattvarden,
och på detta sätt har han
sammanfogat sin befallning och sitt
j förrättande med vår utsago».
Och böra Kristi instiftelseord
vid Herrens nattvards förrättning
uppenbarligen, tydligen och
klarligen läsas eller sjungas för
församlingen och ingalunda
utelämnas och det för mänga viktiga
orsakers skull. Först och främst
för att efterkomma Kristi
befallning, som säger: »detta gören»;
ty bör man ej utelämna det, som
Kristus sjelf gjorde i nattvarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
