Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
pari. Att de släpper in såna där slinkor, som inte
ens är rädda om barnen i trapporna.
Helt bestört drog Duroy sig tillbaka, ty ban
hörde frasandet av kjolar och snabba steg. Strax efteråt
knackade det på hans dörr, som ban just stängt.
Han öppnade, och fru de Marelle rusade in i
rummet, upprörd, andfådd och stammande: — Hörde du?
Han låtsade icke veta av någonting. — Nej, vad då?
— Hur de förolämpade mig?
— Vilka då?
— Det där packet, som bor därnere.
— Nej, men tala om för mig, vad det var.
Hon var mycket upprörd, men när hon lugnat sig
litet, ville hon, att ban genast skulle gå ned och klå
dem, döda dem.
— Men det är ju bara arbetare, patrask. Betänk,
att det kan bli polissak därav, att du skulle kunna
bli igenkänd, häktad, förlorad. Man inlåter sig inte
på något med dylika människor.
Hon kom genast att tänka på en annan sak. -— Hur
skola vi nu göra? Jag kan inte komma hit mer.
Han svarade: — Det är mycket enkelt. Jag flyttar.
Hon mumlade: —Ja, men det tar tid. Helt
plötsligt hittade hon på en utväg och utbrast: Nej, vänta!
Jag har hittat på något. Låt mig sköta om saken,
och gör ingenting. I morgon förmiddag skickar jag
dig ett litet blått. »Ett litet blått» kallade hon de
slutna telegram, som befordras i Paris.
Hon smålog åter, förtjust över sitt påhitt, som
hon icke ville yppa, och begick tusende
kärleksdårskaper.
Alldenstund han steg upp sent, låg han ännu
klockan elva följande förmiddag, då han emottog
det utlovade lilla blåa. Duroy öppnade det och läste:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
