Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
191
Så fort de voro ensamma, kysste kon honom med
en tjock bondtös’ klumpiga ömhet, med groteskt
spetsade läppar och häftiga rörelser, som kommo
hennes alltför utvecklade barm att skaka under
klänningslivet.
I all synnerhet var det honom motbjudande att
höra henne säga : -— Min råtta — min hund — min
katt — min skatt — min blåa fågel -— min juvel,
och att för var gång se henne utbjuda sig åt
honom med en liten komedi av barnslig blyghet, små
skygga åtbörder, som hon fann intagande, och med
en depraverad skolflickas små konstgrepp.
Hon frågade: -— Vem får den här munnen? och när
han inte svarade med ens: — Den får jag —
envisades hon att upprepa frågan, tills han bleknade av
retlighet.
Hon borde inse, tyckte han, att det i kärlek
fordras takt och skicklighet, ytterlig klokhet och
omdömesförmåga och att då hon, en mogen kvinna, mor
och världsdam, givit sig åt honom, borde hon också
skänka sig med allvar, ett slags behärskad
hänförelse, till och med kanske med tårar, men med
Didos tårar, icke med Julias.
Hon upprepade jämt och ständigt: — Vad jag
älskar dig, min lille! Älskar du mig? Säg mig det,
min bebé!
Han kunde icke längre höra henne uttala orden
»min lille» och »min bebé», utan att känna god lust
att kalla henne »min gumma».
Hon sade till honom: — En sådan dårskap av mig
att ge efter för dig. Men jag ångrar det icke. Det
är så härligt att älska!
Allt detta iriterade Georges, när det kom ur
hennes mun. Hon viskade: — Det är så härligt att
älska! som om hon spelat en flickroll på teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
