Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad har jag bland det folk beställa,
Der armod är som allra störst?
Af Hippocrenes starka kalla
Har jag omsider släckt min törst.
Sen jag uppå de magra slätter
Har fört min lilla hjord i bet,
Månn tro dess trefnad blifver bätter?
Månn hon deraf är blifven fet?
Nej, under brist och smärtan hårda
Hon stundelig försmäkta vill,
Och ingen finnes som sig vårda,
Med gunstigt öga se dertill.
Låt hjeltar vinna slott och städer,
Med seger göra striden kort;
Jag deras lof förgäfves qväder ,
Och ned för lagren tvinar bort.
Jag gillar, muser, eder lära,
Att äran är ert frukt och frö;
Men den som lefver blott af ära,
Kan mycket lätt af hunger dö.
Min stämma jag omsonst upphäfver,
Att sjunga en högt klingand’ dikt,
När den som skuld ntaf mig kräfver
Vill höra klang af gnid och vigt;
Ehuru ljufligt jag än talar,
Dock svarar han med snork och stimm:
Min vän, jag måste ha riksdaler,
Och frågar intet efter rim.
Ja, muser, fåfängt är sig möda
På edra skarpa åkrar så:
De bästa skalder liten gröda
Med stort besvär der pläga få.
Hvad kunde då väl jag förvänta
Till skörd och bergning i min höst?
Det lär jn löpa mindre ränta
Uppå en svag och sträfver röst.
Hvad båta mig de myckna sånger
Och annat konstigt lapperi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
