Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ren höres skrik och skratt; min dörr på gafvel slås:
Nå! vänner nu igen? ja vänner, det förstås.
Två snillen rusa fram, Apollos värda gossar;
Ben ena helsar knappt förrn han ett infall lossar.
Straxt ger den andra till ett skrik i himmels höjd,
Och sig för hjessan slår och kiknar bort af fröjd.
En gång han skrattat har; han mig i armen fattar,
Och repar tanken upp och andra gången skrattar.
Den förre flatna tycks och tittar under lugg,
Men ser så smånöjd ut och grinar sjelf i mjugg.
När han med fägnad ser att första profvet lyckas,
Skall till det minsta ord med nya löjen smyckas.
Hans tanke blir så fin att knappt man henne ser,
Och det ej qvickhet är, som hjernan möda ger.
En ljumhörd kunde tro att här har vankats nöje,
Som sett den enas grin, den andras gap och löje;
Men jag, som för min synd två friska öron har,
Jag kände bäst hvad straff en trugad qvickhet var.
En skald berömmas vill: jag usle det förgäter;
Man på min ringa smak och korta insigt träter.
Med vild, poetisk hämnd i later, ögon, hy,
De gripa käpp och hatt och ur min åsyn fly.
Jag åter andas får och gå i mig tillbaka,
Jag börjar mindre le och mera nöje smaka.
Nu gäller resan ut till syssla och besvär,
Som, hur det plågar mig, af vanan drägligt är.
Jag andra vänner får, som det beslut förstöra;
De göra mig besök, ty de ha intet göra.
Ej för min egen skull mitt sällskap söka de,
Men tiden är dem lång, de måste menskor se.
De allestädes gå, att alla ställen rata,
De söka känna folk, att folk dess närm’re hata.
Att väja deras sjji och deras tungor fly,
Bör man dem sällan se, att alltid synas ny.
I denna vänne-flock jag hela timmen nöter.
Hur sällan är den klok, som ingen syssla sköter?
Mitt sysslolösa folk af lösa tankar drifs,
Och ämne letas upp, der intet ämne gifs.
Nu mig den ena vän sin gårdagslefnad täljer,
Och åt sitt sällskaps ro sitt förra sällskap säljer;
En ann’ till pricka vet hvad vissa herrar sagt,
Och hvart förfluget ord på troget minne lagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
