Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första af Mörks åminnelsetal i
Vetenskapsakademien hölls år’ 1750 öfver en gammal karolin,
major Pihlgren, som började sin militäriska bana vid
DQna-floden och slutade den vid Pultava, hvarefter han fick
tillbringa tretton långa år såsom krigsfånge i Siberien.
Efter hemkomsten till fäderneslandet blef han
slutligen pensionerad och invaldes till ledamot af
Vetenskapsakademien.
«Han var ej», säger Mörk, «bland lyckones egna barn, som af
drägliga arbeten få samla rikaste frakter, utan för honom hade denna hårda
modren utmätit mindre bröd och mera arbete. Att begynna och föröka
sina förtjenster på de blodigaste fält och bland flera dödars hot: att tjena
sitt folk med ett dagligt äfventyrande af blod, lif och frihet: att stupa med
segrande vapen och i fallet skiljas från sin konung, sitt fädernesland ock
sin frihet: att tråna i ett långsamt fängelse på den ort, der nog stora
öfver-lefvor af hårdhet och råa seder blefvo funna: att ändtligen flnna sitt
fädernesland, men ej sådant som man önskat, och på slutet räkna det för en
frukt af så många arbeten att på en liten torfva i riket och i en afstängd
vrå fullborda och sluta sina lefnadsdagar: och under allt detta ej förändra
sitt mod och sitt hjerta: lika stor i sin dygd, lika orörlig i sin redlighet,
lika brinnande i sitt nit för det allmänna: det äro de pröfvostenar, på
hvilka de ädlaste hjertan kännas, och de steg dem hjeltar allena gå till
äran,–Flygtiga sinnen dåras under tiden af en guldsandskust, som
leker i deras ögon; fast de ej äga de ljus, som böra vid alla tillfällen leda
en soldat, intet mod att i trängseln mellan blixtrande skott äfventyra
lemmar och lif: ingen helsa och krafter att utstå de arbeten och de besvär,
som kriget med sig förer: intet nit för landets välfärd, som gör att man
för denna afsigt blöder med nöje och dör oförskräckt. Sådana som endast
öka antalet af väpnade skuggor, göra ett val det de ångra i nöden och
hvilket i faran skadar det allmänna. — Det tillstånd, i hvilket våra saker
voro den tid, då Pihlgren tog till vapen, var mäktigare att skrämma än
locka nyfikna sinnen. Att taga värjan var att straxt draga henne, och att
ikläda (sig) en blå krigsrock var att tillika löpa in i de hetaste lågor.
Att vara soldat var att långt från sitt fädernesland fäkta för dess heder,
dess frihet och lycksalighet; långt från vällustens läckerheter nöja sig åt
torftighet: efter svåraste arbeten svepa sig i sin kappa och sofva på bara
jorden: hålla dagen till godo, sådan som han var i ett främmande och ofta
fiendtligt land, än vicL ett rikare, än vid ett magrare förråd, hvart
ögonblick färdig att möta döden och dess förskräckelser.» *)
*) Mörk, Åminnelsetal öfver Elias Pihlgren, sid. 4, 10 f. Stockh. 1750.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
