Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
KONUNGEN PÖR8TE PRISTAGARE.
lighet tolkat de himmelska sanningar och tjent språket
och smaken, då han med ovanliga gåfvor uppfyllt det
vigtiga kall han bekläder.»
«Af sådana domare», så slutar konungen sitt invigningstal, «kan
svenska språket vänta sig ett nytt och ärofullt tidehvarf, och detta verk är ej
ovärdigt dem, som uppoffrat sin hela tid i rikets yppersta värf, och jag
behöfde ej andra skäl att rättfärdiga en inrättning,’ som förer en så stor nytta
med sig; ty jag vet att det finnes de som tro, att bokliga konster och
vitterhet äro onödiga, att de äro af det slags öfverflöd, som försvagar styrkan af
själen, som är endast tjenande till ett vekligt folks tidsfördrif, som bör
bannlysas från en allvarsam, en tapper nation: men för hvad belöning skall
tapperheten strida, om ej för ett odödligt namn? För hvad en nyttig
em-betsman uppoffra all sin ro, tåla samtidens orättvisa klander, afundens
motstånd, om ej för det hopp att en upplyst efterverld rättvisar hans minne?
Och huru kan (han) det hoppas, om ej det finnes de, som genom sina
snillens yrken kunna förvara hans namn för efterverlden; och hvad behagligare
skyldighet för vittra snillen, hvad ädlare tidsfördrif för statsmän, än
omsorgen att ständigt återkalla minnet af fäderneslandets välgörare? Men hvem
kan på säkrare grunder känna värdet af deras förtjenster och dem tolka, än
de, som från barndomen varit sysselsatta med språkets renhet, eller de, som,
uppfödda i rikets angelägnaste embeten, känna så väl de stora reglor, som
utgöra regeringskonsten? — Ara stora mäns minnen, det är bjuda deras
af-komma att dem likna; det är säga: krigsmän, dovare, statsmän,
medborgare! J, som hafven ärft dessa hjeltars namn, eller som bekläden deras
embeten, höreu, sen de offer en tacksam efterverld framför till deras minne;
förtjenen, om J det kunnen, förtjenen dessa äreminnen. Edra namn äro
framställda för efterverldens domstol; vanslägtens ej. Det ankommer på
eder allena att göra dem äfven så namnkunniga. — Sådant är det värf,
som eder nn är anförtrodt, till hvilket jag eder nu kallar. Jag har
uppfyllt min pligt, det är åt er att fullgöra eder; och då J ären så mycket
uppmärksamma på det framfarna, lären J visst ej glömma efterverlden; och
denna ständiga påminnelse gör eder säkert värda dess aktning.»
«Det är bekant», säger Geijer i Gustavianska
papperen*), «att konungen sjelf vann det första pris som
Svenska akademien utdelade — åt Äreminnet öfver
riksrådet och fältmarskalken Lennart Torstenson. Både
hans förarbeten till denna skrift och det egenhändiga
konceptet dertill förvaras bland hans papper. De förra
") III, 2 afd., sid. 69 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
