Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liil.liiinli’ I»hiihIiiiih ii och iiini!ihkan-t inro miliir fur skalden. Den döda
na-Ittn ii lirn inni tu vinMi rliui ii liikn u&goi tiniiin för konsten, så vida hon
......Ilgnii iiIvmi u mim kon thiiiiniM humlor fori fur ull. vura död. Men deri
11mm 1 • Jiml kimiliMiH liomliglmt, utt hon väcker den döda och gjuter lif i den
•!»»Iiiiitln iMiiuafui l’ör koii«tniiron gifves egentligen ingen död natur. Hon
hi «*j iliiil, utuii hou Hofvur. Lik den förtrollade prinsessan i fé-sagorna,
• liiiuini (lon i akogurnos djup, till dess befriaren kommer med sin talisman
»•i I» In .i i liirlrolliiiiigen, Under lätta täcken sofver en själ i materien. Ma-
ii i* «|nH’ för konstnären ingenting annat än den fängslade anden.
Der-l"H- Ur lur honom den yttre naturen blott en stor allegori öfver den inre,
■iMMnvorldeii ön urgammal liieroglyf öfver menskligheten. Icke hvad
föremal.*! in nliiii IivikI det betyder, visar oss konsten; det är icke tingens
knipp, nl ii ii iloru* Ajiil, som hon målar. Just i förmågan att se och
fram-hIiiIIh iImiimh njfll, <lUtu inre lif hos tingen, består landskapsmålarens och
ih ii In ulnifvmuln »l<i»hlniiH konst. Ilon iir en fysiognomik öfver naturen,
riiui fuMnr onli uttyiln* dn Mtumina dragen. Endast på detta sätt bringas
»i» »t v 111« »iililtu i Hl | m m 11 r» UI lorliilllfinili’ lill den inre, till menniskan;
I »Imui •<yihliiilt’!1 iiHivi Ih i nuIiiiiii mtmiMlgu känslor, menskliga idöcr, och
Ull *»i hihIiiinI iii »I) 1111« 1 Ii» i v ii 11111 fi <4 ill II ilOilu liukwl iilvni pH dess yta.»
I ** onli^l dofta, vara nå väl don beskrif-
I *»!’!« n «mii ImidHkapsmålarons uppgift att
fram-m i ii 11 ii II11’ 11, dol inro lilVot hos (do yttre) tingen. Men
d» ii v/Ihi nlligu skillnaden mellan bådas konst ligger
d«’ij, ull da landskapsmålaren åskådliggör denna själ,
di lin lif, derigenom att lian idealiserar föremålet, att
Ihiii framställer det, fritt, från alla tillfälligheter, i dess
’""ii form och, ehuru det sjelft är ett individuum, såsom
ly|» Mr dot allmänna slftgte det tillhör: så förmår den
Ih.mKrifvando skalden åstadkomma detta endast genom en
oinnkrifning ollor hoHkrifning, hvarigenom han förklarar
I ingets betydolso, då naturligvis dettas inre själ ställes
bredvid detsamma, såsom ön särskild gerning, i stället
för att på en gång uppenbara sig i och genom
det-*<iniina. Häraf är klart, att det symboliska i naturen i
Mcnaro fallet måste framställa sig såsom en följd af en
för utgången reflexionsprocess sä väl hos skalden som
Iioh läsaren, då det deremot i målarkonsten med ens
Ii am träder såsom omedelbar åskådning så väl hos
konst-ii/iron som hos betraktaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
