- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
71

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot knoln, som hvila sig på strandens hvita berg,

I utsigt, längd och rum, der allt om visshet felar,

Det hela röjes blott, men blandar sina delar
I svag och lika färg.

Kring sjöar, haf och berg, och falt och hedars öckeir,

Bland ljus och skuggors strid och bleka dimmors töeken,

Allt höjes rysligt stort med obekanta drag:

Min syn, som öfverallt af villor stängs och motas,

I en förställd natur med falska bilder hotas
Vid en förförisk dag.

Hon fåfängt lyses opp. Det sken sig maktlöst höjer
Ej lifvar hennes bild, ej dagens målning röjer,

En hvithet, jemn och kall, hans skiften öfverdrar.

Så, när i dödens famn man ser en skönhet härjad.

Af alla blommors glans, hvarmed dess hy var färgad,

Ar liljan ensam q var.

Sin makt vid månens ljus en hemlig oro sträcker,

Och tankens strödda kraft och hjertats känsla väcker,

Som, enslig, öm och djup, församlas på en gång.

Han hör ej glädjens ljud sin stillhets timmar störa,

Och kärlek blott och sorg till vittne honom göra
Af deras blyga sång.



Från hvilans sötma skild och för bekymret vaknad,

När allt får smaka frid, du klagar, trogna saknad!

Med ömhet fästad än vid din försvunna lott.

I nattens tystnad van att dina tårar gjuta,

Du bär dem åter dit: den tröst du än kan njuta
Ar deras frihet blott.

Med dig i samma sken förborgadt snillet vakar,

När ömsom från en krets, hvars löjen det försakar,

Det söker visheten, i nattens tystnad lärd,

^Och ömsom i en flygt, som sig ej låter styra,

Förtjusadt genomfar med sånggudinnans lyra

Inbillningarnes verld, o. s. v.

Skalden tecknar nu i dystra färger midnattstimmans
fasor, de brott, som under dess mörker begås, de
skuggor, som derunder uppträda ur grafvarnes djup, för att
besöka skådeplatserna för sina sorger, sina illgemingar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free