- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
72

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina fröjder. I sammanhang härmed egnar skalden den
berömda minnesgärden åt sin aflidne vän Stenbock. Han
står vid kyrkogården:

Det är ej nattens skräck, som här sitt hemvist tager.

Den dunkla ensamhet, som tanken sammandrager,

En lindrig oro blott, en håg till tårar ger.

Liksom af väsens hand, dem ögat icke finner,

En tryckning hjertat rör, en ömhet känslan hinner,

Hvars ämnen hon ej ser.

J skuggor, som er sorg för mörkrets timmar klagen!

Som flyn ur grafvens djup och frukten skåda dagen!

Törhända detta hägn ger edert sällskap frid.

Ar det er matta suck, som mig på vädret räcker,

Er lätta sväfnings flägt, som löfvets darrning väcker,

Vid jordens midnattstid?

Månn’ vänskapen till mig af eder någon leder?

Månn’ han min sorg begär? månn* någon finns bland eder,

Som kännt igen min röst och sväfvar i min famn?

Ack, sjelf jag ock en gång bland eder tysta skara
Skall sucka kring en vän och i dess hjerta svara
På mitt begråtna namn!

Mitt öga, fördt af er, i skenets matta strimma
Ser vid en kyrkas torn ett kors mot månen glimma
På kupan af ett tak, som hvilar på en graf.

Jag känner denna graf: jag har dess boning slutit,

Och af de tårars gärd, min långa saknad gjutit,

Jag der de första gaf.

Det är Stenbocks graf. Här följer invokationen till
hans skugga:

0 Stenbock! till ditt lugn jag ej som främling länder.

Hit bar jag sjelf ditt stoft med samma trogna händer,

1 dem ditt hufvud sönk mot min bestörta famn;

Här svor jag dig en sorg, som aldrig flyr mitt sinne,

Och vitsord åt din dygd, och kärlek åt ditt minne,

Och sånger åt ditt namn.

Hör den bekanta röst, hvars ljud dig åter söka;

Och från de sällas krets, den du har gått att öka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free