- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
73

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Igenkänn ,vid din graf ännu densamma vän,

Som tröstade ditt slut, din sista vanmakt skötte,
Hvars blick den sista var, den dina blickar mötte
Inom förgängelsen.

Kom åter i min famn. Stig upp ur tystnad sköte.
Blif synlig. Tag en bild. Mitt hjerta vid ditt möte,
Ehur förbytt du är, ändå skall känna dig.

Förgäfves med mitt rop jag tröttar hvilans stunder:
Ur evighetens natt med inga nya under

Du återskänkes mig.

Hvad? skulle jag på nytt din åsyn än begära?

Jag se din fria själ de kedjor åter bära,

Som fäst vid stoftets tyngd odödlighetens ätt?

Var lycklig: smaka frid; vid målet, dit du länder,
Tag i ditt ursprungs sköt af evighetens händer

Din återvunna rätt, o. s. v.

I företalet till sitt stora poem «Skördarne» uttalar
skalden sin åsigt om den art af skaldekonst, som denna
dikt tillhör. «Om någonsin», säger han, «skaldekonsten
kunde smickra sig, att från de blott angenäma
vetenskaperna upphöjas bland de nyttiga, är det då, när hon,
i förening med tidehvarfvets bemödande, lånar sin
prydnad åt dess upplysning och behagens drägt åt
sanningen. Länge hade menniskan, bland krigets och
ärelystnadens fördomar, sökt den lycka hon blott i naturens
känslor var ämnad att njuta; tills ändtligen, tröttad af
sina misstag, hon lärde att finna mer förmån af en
förbättrad jord än af en underkufvad, mer värde i plogens
eröfringar än i svärdets.» Åt denna sin rent didaktiska
theori gifver skalden likväl i det följande någQn
modifikation. «I de taflor», säger han, «som skaldekonsten
visar af jordens odling och prydnad, antog hon likväl ej
den pligt att följa med noghet konstens rön och utstaka
dess reglor, dem hon öfverlemnar åt erfarenheten och
vetenskapen. Ämnad att röra snarare än undervisa, ta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free